guldstjärnor
Jag har knäckt koden!!
Jag vet hur jag ska få barnen att göra som jag vill!
GULDSTJÄRNOR!
Lösningen på alla vardagsproblem är guldstjärnor!
Vi har infört det på läsning, fiolövning och borsta håret.
När en sak är utförd så får man en guldstjärna!
Jag har aldrig varit så lycklig.
Foto
Förra året tog jag min hobby till en annan nivå. Jag fick öva och lära mig att fota andra än familjen.
Väldigt kul.
Två gravidfotograferingar hanns med.
Här är Mikaelas vackra mage. Med lille Aston där inne. Helt fantastiskt.
Mage nummer två.
Grannarnas foto till deras bröllopsinbjudningar.
Fotade mitt första och förhoppningsvis inte mitt sista bröllop.
Lilla Aston, utanför sin mammas mage <3
Söta lilla Adele
Men vissa är såklart mer utsatta an andra
Ibland fångar man ögonblicket
80's party
Man fyller enbart trettio en gång i livet. Så varför inte fira det ordentligt? Varför inte hedra och hylla årtiondet då jag kom till världen?
Året var 1984.
Det blev en kväll full att skratt och massa dans. Precis som livet ska vara.
Och här nedan följer ett bildmaraton från 80-talsfesten.
(ursäkta redan nu alla oskarpa bilder)
Så här såg vi då ut, maken min och jag.
Självklart!
"doppatampongiflaska" hit
En del hade sämre hålvana än andra. Vann gjorde Mickes lillebror på 6,6 sekunder! Andra plats kom kusin Mela och jag själv på en tredjeplast. Drar slutsatsen att vi tre är bäst på squats.
Linda rättar till rattarna
Min äldsta vän och lille baby V i magen.
Mina fina småsystrar
Färgglada superpinglor
När man får leva ut drömmen som rockstjärna för en dag, då går man all in..
Hela rockgruppen samlad
Rockstjärnan Aron med Diana och baby Björn i magen
Tack igen för att ni kom. Tack för alla fina presenter. Tack för alla skratt. Tack för att ni finns i mitt liv.
En magisk dag.
För ett år sedan fick jag dela en magisk dag med två personer som jag älskar väldigt mycket.
Jag fick äran att vara med då deras son skulle komma till världen. Min systerson. Världens finaste Elvin.
Jag fick se när min syster kämpade igenom värk efter värk. Och jag fick se belöningen efter all smärta.
Min fina systerson Elvin.
Grattis på din födelsedag Elvin! Moster älskar dig!
Min hjärna och Jag.
Med risk för att framstå som en aning sinnessjuk så bjuder jag på den här.
En konversation mellan min hjärna och jag.
J -"Sådär, alla böcker framlagda, barnen sover och maken är placerad i soffan. Dags att ta tag i dom sista uppgifterna till psykiatrin ska vara inne på fredag"
H - "bla bla bläää blaaaa"
J - "depressioner.. Nu ska vi se vad Göransson har att berätta om detta intressanta ämne"
H - "Skulle det inte sitta fint med lite godis just precis nu"
J - "Dystymi.. Årstidsrelaterad.. ECT..."
H - "Undrar vad folk skriver på facebook just precis nu.."
J - "HÅLL KÄFTEN HJÄRNJÄVEL" Jag måste plugga.. Sluta fresta mig"
H - "goooooodiiiiis"
Selma och bilnyckeln.
Den där yttrandefriheten
Nu sitter jag här igen, en söndagskväll och funderar. Egentligen så skulle jag skriva flera A4 sidor till min psykiatrikurs som jag läser just nu. Men jag liksom glider in på annat istället.
Jag tänker på hur vanligt det är med folk som tycker sig ha "rätt" att utrycka sina åsikter hur som helst och sen ursäkta sig med att "jag bara säger vad jag tycker". Som om det skulle vara okej att säga vad man tänker i alla situationer. Vad hände med folkvettet?
Det verkar många gånger som att det är något bra att folk är "ärliga" som vågar stå för vad som tycker. Men att deras ord kan såra någon väldigt djupt, det är det ingen som lägger en tanke på.
Man måste inte alltid vara ärlig och tala om för en person vilken ful jacka han eller hon har, man m å s t e inte vara så jävla ärlig.
Finns såklart värre exempel än så, men ni förstår vart jag vill komma?
Kan någon tala om för mig vad grejen är med den här ärligheten? En del borde skaffa sig en munventil, eller en extra koppling till hjärnan. Kanske fråga sig vart man vill komma med kommentaren?
Bara en liten tanke så här en söndagskväll. Den hör inte ihop med något speciellt. Bara allmänt.
Selma
Selma, 1 år och fyra månader. ♥
Ensamt
Pappan i huset är på Öl och Whiskymässan med grannen. Jag och världens bästa brudar har haft en heldag tillsammans.
Nu ligger dom däckade i min säng. Jag avkyr verkligen att sova ensam. Tanken slog mig ett tag att jag skulle passa på att bre ut mig i sängen, lägga mig på tvären eller liknande. Sen fick jag lite smått panik över ensamheten. Och tjejerna tvekade inte en sekund på att sova brevid sin mamma.
Fyra små ord
Så roligt med alla besökare igår. Riktigt kul. Men, nu lämnar jag politiken och återgår till vardagen igen. För i min värld så tuffar vardagen på.
Ni vet på morgonen, när hela familjen ska upp, äta frukost, klä på sig..ja ni vet. All morgonbestyr.
När båda föräldrarna börjar tidigt, och barnen måste lämnas 06:30 på förskola och fritids. Då flyter allt på.
Jag har analyserat det hela lite och kommit fram till att det helt enkelt måste bero på att barnen egentligen inte hunnit vakna när vi lämnat dom tidigt. Dom går runt som i dvala och vi föräldrar kan styra precis som vi vill.
Men när jag jobbar kväll, och vi har lite mer tid på oss på morgonen, då jävlar uppstår det alltid ett mindre kaos här hemma. Föreställ er filmen "ensam hemma" när dom ska iväg till flygplatsen och alla har försovit sig. Precis så är det. Det är bara musiken i bakgrunden som saknas.
Och ni vet dom där små orden, dom absolut mest förbjudna orden för små barnöron. Dom liksom slinker ur mig och jag kan inte stoppa det. Det bara kommer, likt en magsjuka. "Vi börjar få bråttom"
Efter dom orden så har hela helvetet verkligen brytit ut. Lillan bajsar garanterat två minuter innan vi ska gå, Linnea fastnar med borsten i en tova och vrålar så taket lyfter från huset. Och jag själv står och läser skolbloggarna i sista sekund och sen nycklar är borta.
Är det nu som jag borde skriva att jag älskar dom mest i hela världen?
Inte socialdemokrat, men..
Jag kan inte låta bli att förundras över mångas reaktioner när nu Socialdemoraterna fick flest röster i riksdagsvalet igår.
På många låter det som att vi helt plötsligt levt loppan under dom senaste åtta åren. Jävlar så bra vi haft det! Vården är tipp topp och på förskolor och skolor skenar betygen uppåt och alla är så glada och lyckliga.
Och alla vi orika människor har helt plötsligt tjänat flera tusen, MINST, i månaden genom dom sänkta skatterna.
Sist jag kollade i min plånbok så var i varje fall inte jag höginkomsttagare. Alltså har jag inte tjänat många korvören på några "skattesänkningar"
Har dom verkligen, v e r k l i g e n, gjort det så jävla bra?
Är det inte så att vi i Sverige har rätt dåliga resultat i skolorna?
Och på vissa förskolor har det serverats knäckebröd och vatten till mellanmål, för att gå med vinst.
Är inte vården rätt katastrofal? Det ÄR nedskärningar överallt och patienter har förvandlats till kunder.
Och hur är det egentligen för våra pensionärer i samhället. Har dom haft det så bra de senaste 8 åren? Det har skett skattesänkningar i etapper och så sent som 2013 fick dom en "skattesänking" som gav, (håll i er nu) hela 50 kronor mer i månaden ungefär! Det är ju fantastiskt!
Ja, vi kommer få betala mer skatt. Men om det är vad som krävs för att få ett verkligen fungerande samhälle, så är jag mer än villig att betala för mig.
Och jag är mer än villig att betala högre skatt, så att dom som verkligen behöver hjälp, också får det.
Om jag någongång själv står där, så hoppas jag innerligt att vi har en regering i sverige med öppet hjärta för medmänsklighet.
Problemen med bidragen är inte bidragen i sig, utan idioterna som lyckas utnyttja det systemet. Och jag vill verkligen tro att dom är få.
Ingen kan förutspå vad som kommer hända i vårt lilla land. Vi vet hur det har varit, men inte hur det kommer bli.
Sluta grina och gå till jobbet istället.
Med vänliga hälsningar
En som röstade på miljöpartiet
Inventering av höst och vinterkläder
Okej, hösten är väl typ här? Vissa dagar iallafall.
Alla barnen har ju gummistövlar. Det är alltid något. Selma är så gott som klar. Någon vintermössa och ett par extra vantar.
Dom stora tjejerna då? Försöker övertala blivande 8 åringen att använda överdragsbyxor i höst. och regnkläder. Men hon bara tokvägrar. Det är världskrig varje gång.
Linnea får i vanlig ordning ärva från Emilia. Tänker utnyttja det systemet så länge det går. Snart drar dom samma storlek.
Ikväll har vi suttit och kollat runt efter vinterjackor.
Emilia är enkel. Den ska vara svart.
Den här från Molo valde hon. 1399:-
Har ingen aning om märket är bra eller inte. Men vill nog åka och känna lite på den innan den beställs hem.
Känns som att man skulle kunna hitta en billigare svart vinterjacka. Men, man får många gånger vad man betalar för. Dock har jag inte lust att betala för ett märke. Är det kvalite så är det däremot annnat. Som sagt, i det här hemmet så går saker i arv.
Reima 1595:-....
Hittade den här från didriksson. 1295:-
Lindex, annan prisklass. 449:-
Men om mamman fick välja. Så hade det blivit den här! Färggrann! Molo 999:-
Linnea har såklart också tittat på jackor. Hon får ärva, men skulle behöva en extra jacka.
Den här bestämde hon sig för. Den och ingen annan. "mamma, den glittrar ju, och har ett skärp!" ♥
Att lämna ifrån sig sitt barn.
Vi är inne på tredje veckan nu som vi lämnar ifrån oss henne. Och just lämningarna är fruktansvärda.
Hennes pedagoger, förskolelärare, personalen eller fröknar, (kalla det vad ni vill) är toppen. Dom berättar att dagarna går fint. Hon blir tryggare för varje dag som går. Hon leker, målar, berättar, äter och sover. Alltså, det går bra.
Men lämningarna. Dom tar död på mig!
Tänk er att ens barn kramar sig fast kring din kropp, likt en bläckfisk, och du måste slita den där gråtande bläckfisken bort från dig. Den där söta fina lilla bläckfisken som du älskar mest av allt på hela jorden. Och du lämnar över henne till en person och sen måste du vända ryggen till och gå.
Varenda cell i kroppen vrider sig av osmak. Det känns bara fel.
Jag ville ta tillbaka henne och gå hem igen. Jag vill inte lämna bort mitt barn.
Förskolan ÄR bra, men jag är bättre. .
Är sommaren redan slut?
Den slog oss med storm, bang, över 30 grader varmt. Några veckor senare, bang, 11 grader och imma på fönsterrutorna på morgonen. Svensk sommar alltså.
Jag bara måste skriva ner det här, för jag vet att man glömmer så lätt. Sommaren 2014 gav oss underbar värme!
Men idag var det ingen värme, så då åkte överdragsbyxorna på! woohoo
Jag älskar när nya årstider är på ingång. Så kul med allt som ska införskaffas till barnen. (inte lika kul för plånboken dock)
Hon älskar att vara ute. Och här är en favoritplats. I kiosken i lekparken.
Den här lilla damen har börjat på förskolan. Efter två veckors inskolning kan vi konstatera att det går bra.
Det är lite gråtfest vid lämning.. och hämtning. Men där emellan går det bra. Både jag och pappan känner en trygghet till personalen som tar hand om vårt barn, och den känslan speglas sig också till Selma. Det är en lagom liten grupp med småbarn och vi känner att just vårat barn får det hon behöver.
Barn och säkerhet
Något man kanske inte vill tumma på är ju barnens säkerhet. En hjälm är ett exempel på det.
Tidigare så har vi köpt några billiga varianter från vår mataffär och tänkt att dom duger. Men sen tänkte vi om. Det är ju barnens huvud vi pratar om. Det är inte okej att hjälmen hänger på sniskan och remmarna snurrar ihop sig efter 30 sekunder. Dessutom har dom gått sönder väldigt lätt (kan dock ha att göra med barnens vilda lekar)
Hur som helst..
Vi köpte två ordentliga hjälmar från DROPINBIKES
Dom finns i olika färger och stl och sitter hur bra som helst på huvudet.
Tips från mig till er.
