moggika

Idag svängde vi förbi VÅRAT radhus! Det är så fint! Jag längtar så ofantligt mycket!
Att få ha en liten gräsplätt där ungarna bara kan springa ut till när dom vill, det är vad jag längtar mest till.. Och diskmaskinen!

Vårt hus är den i mitten <3

Behövde lite läppsyl, lypsyl? Eller hur det nu stavas?

Fick sno av ungarna då jag inte hittade mitt.. Känner mig direkt 10 år yngre och luktar jordgubbe.. Tyvärr så avslöjas min ålder av mina silverslingor som mer och mer tittar fram!

En av nackdelarna med att blogga från mobilen!

Har precis kommit hem efter en intensiv arbetsdag.
Övningskörde både dit och hem och det kändes faktiskt avslappnat.
Just den sträckan, till och från jobbet, så kan jag slappna av, och axlarna sitter inte som två örhängen!

Här hemma är det tyst.. För tyst.. Maken är i Nyköping.. Barnen är hos mormor och morfar och jag är hemma själv! Visserligen tillsammans med mina blodtörstiga fyrbentingar!! (så alla ni mördare och inbrottstjuvar, försök inte ens att ta er in här.. Ni kommer inte över tröskeln förrän ni är mycket svårt skadade.. Dessutom sover jag med globalen under kudden inatt! )

Jag har tänt varenda lampa som finns, låst med dubbellås och har lagt in 112 på snabbuppringning på telefonen!

Behöver jag nämna att jag ogillar detta? Att det är över 7 år sen som jag sov skälv? Och att det efter den här dagen aldrig kommer upprepas igen!

Jag saknar mina barn, som inte kommer komma in mitt i natten och smyga ner mellan mamma och pappa i natt..
Och jag saknar min make som alltid ska sova bredvid mig och se till att jag sover säkert och hålla mig varm!

Nu ska jag krypa ner, somna snabbt så att det blir söndag.. I morgon kväll efter mitt arbetspass så kommer min familj vara hemma igen!

En del saker vänjer man sig aldrig vid! Och tur är väl det..

Men ont gör det.. Mest i hjärtat!

Ni som följt min blogg länge minns kanske köttbullarna som jag höll på att elda upp i micron? Det var när jag var gravid med Linnea och skulle värma på ett par köttbullar till Emilia.. Luktade bränt skit i flera dagar sen!


Guess what!

Jag har lyckats igen, fast inga köttbullar denna gång utan kanelbullar.. Och i ugnen dessutom!

(micron gjorde vi oss av med för några veckor sen, han var gammal och sjöng på sista versen.. Och vi tänkte testa livet utan en, det är säkert inte bra med alla vågor och grejer ändå)

Men iallafall..
Jag skulle värma en varsin bulle till tjejerna, slängde in dom i ugnen och nästa sekund var de bortglömda! Jag satte mig och läste en bok och tjejerna lekte som bäst i sitt rum.. Tills det började lukta bränt, jävligt bränt!

Jag tackar min skyddsängel för att det inte började brinna!

Idag var det dags för Linnea att ta pricktest!
Eftersom som hon harklar sig igenom hela våren och en bit i på sommaren så är det troligtvis en allergi.

Det började jättebra, hon hoppade upp i stolen, skulle inte sitta i mammas knä, kavlade upp tröjan och slängde upp armen på bordet..
Det ritades prickar, det droppades en vätska och sen skulle en liten metallbit tryckas i droppen i 3 sekunder!
Då brast det!
Linnea drog snabbt tröjan över prickarna flög ur stolen och skrek JAG VILL INTE!!!

Så vad gör man?

Jo, man förklarar att ibland måste man göra saker som man inte vill, man försöker övertala.. Jag spelade good cop/bad cop med mig själv, försökte vara bestämd, jag MUTADE med både glass och såpbubblor, picknick, valfri leksak.. Hon fick rita prickar på mamma och droppa dropparna, hålla mamma i handen.. Jag drog det så långt att jag även hotade (vilket jag skäms ögonen ur mig för)
Hur som helst så vägrade hon.. Och det enda jag vägrade göra var att hålla fast henne.. Så det blidde inget pricktest, och ingen glass..
Linnea blev så arg att hon skulle flytta till Barbro och Moffen, sen skulle hon minsann köpa sin egna glass!

Nu får vi se om vi det blir ett test i höst istället!

Även om man är en mycket trött liten skrutt ryter man ifrån om mamma tänker hjälpa för mycket!
Bra där Linnea

Idag är en mycket bra dag! Mycket bättre än igår!
Man har sina upp och ner dagar, det är en sak som är säker.

Just nu sitter jag badvakt, vi turas om här hemma. Den som inte sitter badvakt får diska. Fin fördelning tycker jag!
Tycker i största allmänhet att vi är väldigt duktiga på dela på hushållsarbetet.. Inte om ni frågar min man dock. Men han är ju pedant och gillar att städa, så det faller sig naturligt att han städar mer.. Fin fördelning!

Jag försöker beta mig igenom boken med just den titeln.
Den lockade mig eftersom den skulle handla om en demenssjuk man och vården i Sverige..

Jag har läst igenom halva boken är ligger mest och irriterar mig på författaren (som är son till den dementa mannen).
Dels så skriver han mer om sitt eget liv än om den demente pappan, vilket är totalt ointressant!
Han beskriver den "fina" människan, från en fin familj med hög utbildning och fina vänner, på ett sätt som äcklar mig.
Jag blir uppriktigt sagt äcklad av människor som "ser upp" till människor av "högt rang", man respekterar väl inte människan efter vad hon eller han har för yrke eller ännu värre, vilka personer som finns i hans umgänge..
Eller är det så? Att folk skulle se upp till mig om jag var vän med Kronprinsessan, inte för att jag var just Erika, utan på grund av vilka som var mina vänner!

Det är sjukt!

Men det som gör mig mest upprörd är hans totala okunskap om demens. Eller upprörd är kanske fel ord, men skrämmande är det. För det tyder ju på att han som anhörig vet mycket lite om sjukdomstillståndet och vården kring det. Och han är inte ensam om det.
Det är jag helt säker på.

Det är verkligen något för mig föra vidare, vikten av anhörigstöd och att anhöriga får någon form av "utbildning".
Låter kanske lite hårt, men hur ska man annars förstå varför mamma eller pappa helt plötsligt börjar bete sig annorlunda, och hur bemöter man sen det?

Hemma nu efter nio timmars arbetspass, gjort en usel körning hem, har världens jävligaste huvudvärk och dessutom har den förbannade "lingon veckan" återkommit! Varför säger lingonvecka föresten?

Emilia hade plockat tussilagos idag som hon tagit med sig hem! Det gjorde min dag!

Vi håller på med bus här hemma.. Tungt och svettigt bus!

Så tungt att tjejerna bestämde sig för att byta om till arbetskläder!

Jag gillar Emilias val av "arbetsskor" som hon kallar dom!