moggika

Sitter och avnjuter en god frukost.
Samtidigt inspekterar jag brödpåsen och läser "Vetekaka"
Men va fan har dom satt en bild på en majskolv då?

Sen ser jag att det är en brödkavel.

Skönt, då slapp jag bekymra mig om det iallafall.

Sexåringen kom hem från skolan idag med ett blåmärke på kinden och blåa knäskålar.

Vad hon hade gjort?
Åkt skridskor i skolan.

Problemet är att hon aldrig stått på ett par skridskor.. Å andra sidan så måste man väl lära sig nån gång, hon gör det den hårda vägen.

Mamma hjärtat sved i vanlig ordning och jag började genast inspektera käken och kollade tänderna..
En tand hänger i en tråd, men det har sin naturliga orsak.

Hon har tid hos skolsköterskan på torsdag, så om hon inte har jätte ont i morgon så ska jag be sköterskan kolla lite extra då.

Ont eller inte, hon var överlycklig för att hon hade fått åka skridskor.

Efter mitt läkarbesök idag passade jag på att hälsa på hos min mormor och morfar.
Skönt att få pausa lite där.

Ett måste hos mormor är att bläddra i hennes veckotidningar. Där finns alltid nya tips på recept och blommor och allt möjligt. I ena tidningen hittade jag ett jättesött pyssel som jag och tjejerna kan fixa med.
Pappers tranor!
Hittar man lite fint papper så blir dom fina att ha hängandes i fönstret nu till våren.

Vi var ju tvungna att testa ett par, och med lite andra färger så blir det kanon!

Här hemma så har barnen alltid fått vara med i köket, vare sig det är middag som ska lagas eller en kaka som ska bakas.
(Okej, inte VARJE dag) (och ja, jag har dragit handen genom ansiktet i ren förtvivlan när äggen har åkt i golvet och kastruller kokat över, och frågat mig själv tusen gånger varför jag utsätter mig själv för dessa situationer)

Men det är också väldigt roligt att se hur duktigare dom blir efter varje gång.
Linnea har verkligen intresset, medan Emilia hänger på ibland. Och det är intressant att se hur två syskon, med samma förutsättningar, tycker så olika. Det känns som att man lyckats med att låta dom växa och bli helt egna individer istället för stöpta och formade.

Idag när vi kom hem från förskolan så ville Linnea baka kladdkaka.
Hon tog själv fram ingredienser och redskap, knäckte äggen själv (i skålen)
Min del i det hela var att berätta mått av allt och kasta in kakan i ugnen.

Jag är löjligt stolt!

Idag bjöd jag ut min käre make på en dejt.

Jag tänkte att han skulle få igen lite för allt han gör just nu. Han är min stora klippa i mitt elände.

Han jobbar heltid, kommer hem, tar hand om ungarna och en halvt invalid fru, och dessutom så ser han till att hemmet skiner och att maten står på bordet.

Och jag behöver väl knappast nämna att jag inte beundrar allt han gör för att han är en man.

Tyvärr så kom vi inte längre än till biokön då vi fick vända hem. Smärtan blev för mycket.
Jag skäms, men det gör så ont att man inte kan stå ut, hur mycket än velat.

Så nu åker vi hem, lägger oss i soffan och ser en film hemma istället innan vi hämtar tjejerna..

Det blir inte alltid som man tänkt sig.. Men det är väl tanken som räknas?

Sillen är inlagd, potatisen är skalad och skinkan är strax färdig!

Resten av maten har vi delegerat till våra gäster som inte blir mindre än 25 stycken. En lagom liten jul med våra nära.

Långbordet står redo och dukarna är manglade.
Klapparna ligger fint och väntar under granen.

Det är jul nu! Tjejerna har varit som två ljus hela dagen. Dom har lekt och lekt och hjälpt till med lite pyssel mellan varven.

I morgon ska vi bara njuta! Njuta av att vi får tillbringa den här julen tillsammans med hela släkten, njuta av god mat (även om våran skinka hade rövskägg)

Nu benen högt!

Att veckohandla på kvällstid måste vara det mest ultimata!
Vagga runt i lugnan ro. .

Nu har vi mat i en vecka till, plus julmaten inhandlad.

Summan på kvittot var inte lika kul!

Linnea har gjort världens sötaste lucia på förskolan!