moggika

Hallå!

Klockan är halv åtta en lördagsmorgon.. Och familjen sover?

Det var bara jag som vaknade klockan sex i morse.
Nu har jag legat blixt still väldigt länge. Hunnit läsa Aftonbladet, kollat instagram, Facebook, läst bloggar.. Och nu då?

Alltså familjen, ni får inte komma med sådana här plötsliga förändringar.. Jag vet ju inte hur jag ska tackla det hela! Nästa gång vill jag få en förvarning om ni tänker ta sovmorgon.

Nä, om jag ska ta och smyga mig upp och fixa lite frukost kanske?
(Alla kommer garanterat vakna så fort jag sätter foten i trappan. Jag tror att det går ett ljudlöst larm till barnen om jag kommer mer än fem meter ifrån dom)

Ha en trevlig lördag alla!

Under en väldigt lång period så har vi INTE direkt blivit bortskämda med solens strålar.
Men nu, så är den äntligen här! Och man känner hur varenda cell i kroppen spritter till i lycka!

Jag har till och med lyckats få fram mina fräknar! Misstänker att graviditeten "hjälper" till med mina fläckar i ansiktet. Exempelvis så är jag likvit runt ögonen. Jag liknar en panda, eller nån som haft solglasögonen. Riktigt schnygt!!

Jag känner sådana vårkänslor att jag till och med tvättade upp vinterkläderna igår. En liten detalj bara.. För att kunna plocka bort vinterkläderna så måste man ha något att byta ut dom med, vilket jag inte lyckats med än.
Får se om vi lyckas ta oss någonstans idag och "fixa till" den lilla detaljen.

Behövs ju b a r a gummistövlar, vårskor, överdragsbyxor till minstingen, jackor och gummikläder!

Hade precis skrivit en kilometer långt inlägg om vecka 33..Men tydligen så fick inte texten följa med i publiceringen!

Får skriva om det i morgon!

Vilka härliga dagar vi haft! Vädret har varit strålande och vi har hunnit umgås riktigt ordentligt hela familjen!

I fredags så hade vi lite släkt på påskmiddag, knytis blev det. Litet och lagom. Tjejerna hängde med både deras morbror och min morbror som kom som en överraskning! Honom träffar vi inte varje dag så det var verkligen roligt.

Lördagen spenderades tillsammans med tjejernas farmor, farfar och farbror i Sigtuna. Åt massa gott och Linnea fick med sig tre rullar tejp därifrån. (Till saken hör det att vi har varit tejplösa i över en månad nu, vilket sätter käppar i hjulet för all hennes pyssel! Det har till och med gått så långt att hon bestämde att hon skulle köpa tejp för pengarna från tandfen) jaja. . Nu fick vi lite tejp iallafall så hon har kvar tandfespengarna.

I söndags var vi bara hemma. Bilen rullade inte en meter! Blev istället en söndagspromenad i området.
Tjejerna hade premiär för sparkcykeln och snart åker väl även cyklarna fram (förutom att vi måste köpa en ny till Millan som tydligen växer några centimetrar per år)

Och idag drog vi ut på landet och mös med goa familjen och Stellan! (Våran gamla katt som flyttade) vi hade det riktigt härligt i solen och ungarna lekte och hade sig. Linnea blev dessutom kvar där på middag och kom inte hem förens senare på kvällen.
Emilia fick därmed mamma och pappa helt för sig själv i ett par timmar. Det behövs också ibland.

I morgon är pappan tillbaka på jobbet. Men jag och tjejerna fortsätter att njuta av lediga dagar tillsammans (påsklov)

Så, då var påsken 2013 dokumenterad.
God natt dagboken!

Idag är det skärtorsdagen.

Och enligt tradition så har tjejerna omvandlats till två påskkärringar och flugit till Barbro och Moffen.
Det är något som vi gjort varje år och det är lika kul varje gång.

Hemma igen åkte förklädena av, då var det inte kul längre :)
Vi passade istället på att måla äggen som vi ska äta till frukost i morgon. Och just nu fortsätter ateljén i form av konstverk på papper.

Heeeeela familjen är ledig tillsammans! Igen som behöver studsa upp ubertidigt idag inte. Vi har sovmorgon!

Men för Guds skull, låt bli sovmorgonen, vakna innan kl 06 för att gå på toaletten en 12:e gång och pressa ut den där droppen som ligger och trycker!
Sen när vi ändå är igång så kan vi ju passa på att meddela att bebisen i magen numera är utbytt till 2,2 kg gaser som far upp och ner! Bubbel bubbel! "Ja men prutta då" tänker ni!
Men neeej.. Jag håller inte på med sånt surru!
Det räcker med att jag kommer tvingas att bajsa på mig under kommande förlossning, och jag tycker att det täcker förödmjukelse för ett helt decennium!

Ungarna är föresten också vakna, Linnea har gjort en bok om en uggla som hon precis var in och läste för mig, och Emilia ligger kvar i sängen och pratar för sig själv.
Det är bara maken som har förnuft att sova när han kan.
Undrar när vi ska lära oss att göra detsamma?

Nä, om jag ska ta och rulla ut sängen och sparka igång dagen kanske?

Smärtan är fortfarande här och hälsar på.
Trots att det gått så många dagar så kan hon inte äta normalt än.
Det är små portioner och små tuggor för att hon ska få ner nåt alls.

Hon får jätteont när hon nyser, hostar eller om hon tar förstora tuggor av maten.

Nätterna är iallafall ganska lugna, hon vaknar bara någon gång och dricker lite vatten. (När det blir torrt i halsen så gör det ondare, så vi har alltid ett vattenglas vid hennes säng)

Jag trodde i ärlighetens namn inte att hon skulle ha så ont så länge. Jag hade läst på och hört mig för, och de flesta barn som gör den här operationen blir bra efter bara några dagar. Men som med allt så är det olika från person till person.

Snart vänder det nog. Anledningen till att hon har så ont nu är för att det läker, det bildas en skorpa i såret, och området omkring stramar.

Den känslan har jag inte känt på flera månader.

Jag som annars lever mitt liv genom att vara duktig, känna att jag gör bra saker, vara en bra mamma, bra fru, ge 100% av mig själv i mitt jobb med demenssjuka, vara en bra kollega, vän, dotter, osv osv.
Jag har alltid ribban väldigt högt och mår riktigt dåligt när jag inte gör bra ifrån mig, på alla plan.

Nu har jag fått lära om mig själv. Lära mig att vara nöjd med det jag klarar av och inte bryta ihop när det inte blir så bra som jag vill ha det. Och alla runt om mig har också fått vant sig vid en mindre "duktig" Erika

I flera månader har däremot JAG fått tagit emot otroligt mycket hjälp av många underbara människor, vilket jag värdesätter högt!
Ni vet vilka ni är, så sträck på er.

Idag har jag iallafall känt mig som en bra mamma igen! Riktigt bra mamma.

Jag och Linnea tog en promenad mitt på dagen, letade påskris som fallit till marken. Pratade om ditt och datt.
När vi kom hem gick hon och lekte med en av granntjejerna.

Passade då på att vara en stund bara med Emilia. Vi låg i hennes säng och vilade, ritade påskkort och sen ville hon baka kokosbollar.

Jag vet att jag skrivit om det många gånger i bloggen. Men det är så underbart med barn! Det behöver aldrig vara komplicerat, dom nöjer sig bara med att ha närvarande föräldrar och människor omkring sig.

Tjejerna lagade hemmagjorda hamburgare med pappan till middag, vilket blev pricken över i:et den här dagen. Så mysig söndag och jag är alldeles glad inombords, nöjd med mig själv!

Nu ligger jag i sängen och lyssnar på barnen som leker veterinär i rummet bredvid.
Att jag har ont är väl inte värt att nämna nu.

Känns som att vi har backat tillbaka lite grann.
Emellanåt mår hon bra och verkar inte alls känna av halsen, tills smärtan plötsligt slår till och hon nästan faller ihop.
Jag hoppas verkligen att hon slipper det här snart.

Men som sagt, det finns många bra stunder också.
Idag har hon och jag ritat påskkort till torsdag, satt fjädrar i påskriset och bakat kokosbollar. Det gäller att ta vara på dom bra stunderna.
(Mitt nya livsmåtto)

Världens vanligaste operation.

Vi började dagen tidigt, klockan 05:00 ringde klockan.
Emilia drack ett glas vatten, sen fick hon inte dricka något mer innan operation.
Någon riktig mat hade hon inte ätit sen kvällen innan (så jag var glad när dom ringde igår och ändrade tiden till sju istället för nio)
På med Emla-plåster och sen var det dags att åka.

Pappan och Emilia tog 06:20 tåget till Solna och sen en kort promenad till själva kliniken.

Efter sju var hon ombytt till det klassiska vita "nattlinnet" och vid åtta fick jag ett sms att hon var nedsövd.
Hon hade varit super modig och låtit dom sätta nålen i armen på henne.
(Förra gången sövdes hon ner med mask innan för att hon var så rädd)

Sen gick det två långa timmar innan jag hörde ett ljud från dom.
Ni må tro att jag hann tänka både det ena och det andra. Ena sekunden var jag lugn och sansad och nästa stund kämpade jag med tårarna.
Sen kom en bild på en nyvaken Emilia och dom lugnande orden att allt gått bra!

Innan hon skulle hem så skulle infarten (eller vad det nu heter) tas bort. Då svimmade hon. Men ingen större fara.

Vid ett tiden fick dom åka hem. Emilias farfar kom och hämtade dom och Millan fick en jätte gosig hund av honom som ligger tätt intill henne nu.

Micke lämnade av Emilia hemma och begav sig ut för att leta rätt på ett apotek som faktiskt fortfarande säljer läkemedel. Det tredje apoteket som han besökte hade citodon som läkaren skrivit ut till Millan.

Sen har timmarna bara flutit ihop. Ena stunden verkar det vara bra, och sen helt plötsligt så får hon jätte ont.
Hon mår illa, men det kommer ingenting.
Hon försöker prata med då får hon ont.
Som förälder känner man sig värdelös, eller kanske inte. Vi lugnar henne med att bara finnas här och tala om för henne att det kommer gå över. Hon blir ompysslad och överöst med kärlek.

Just nu sover hon, med sin hund tätt intill sig. Hoppas morgondagen får vara lite bättre.

På tisdag som kommer så har Emilia fått operationstid för att ta bort halsmandlarna.
Och såklart, då kommer förkylningen som ett brev på posten.

Är hon fortfarande förkyld på tisdag så flyttas operationen fram.
Även om det är världens vanligaste operation så är jag ändå nervig. Det sker under narkos och det är otäckt tycker jag. Så, nu när jag är något sådär mentalt förberedd så skulle det vara skönt om förkylningen försvann och vi fick skiten överstökad.

Så, hur botar man förkylning då?
Det går ju inte! Det försvinner ju av sig själv. Men.. Bara för att jag verkligen vill ha bort skiten så testar vi med lite husmorstips.

C-vitamin! Dagens dryck har bestått av apelsinjuice. (Ja, jag är väl medveten om att det är galet mycket socker i skiten, men nån vitamin får hon väl i sig, och ja, jag vet också att paprika innehåller MER c-vitamin än apelsiner)

D-vitamin! 20 minuter i solen idag. Gör att hon producerar lite vitamin. Bra för immunförsvaret.

Blåbär! Antioxidanter! Inmunförsvaret!

Vila! Jag satte på en film (trots det vackra vädret ute) Enda sätter att hålla ångloken till barn lite lugna.

Nu hoppas vi, håll en tumme, att förkylningen är borta redan på måndag!

Idag har jag och Linnea haft en riktig mysdag. Både hon och jag har varit trötta och lite slöa.

Vi satt tillsammans vid datorn och googlade massa djur som hon ville titta på, och avslutade med ett försök att ta reda på vem som bestämde att Sverige skulle ha en kung och en drottning. Vi hann aldrig hitta svaret. (Så om någon sitter på den kunskapen så informera mig gärna, Linnea skulle bli jätte glad)

Sen bestämde hon att vi skulle rita, ugglor. Till min förtjusning. Och så blev det ett par prinsessor också.

Vi gjorde ett försök att ta lite frisk luft, men den isande kylan gjorde att vi vände in igen ganska snabbt.

Det blev muffinsbak istället.