moggika

Bara 8 veckor kvar nu då.. Ungefär!
Känns faktiskt som att det börjar närma sig nu, åtta veckor..

Idag var jag och mina brudar hos barnmorskan! Världens bästa barnmorska har jag lyckats få, jag känner mig så omhändertagen när jag är hos henne. Och idag när Emilia och Linnea var med på besöket så tog hon sig god tid att svara och lyssna på deras frågor, lät dom lyssna på lillasysters hjärtslag och berättade hur lillasyster låg just nu i magen.

Huvudet ligger fortfarande nedåt (men jag kan nästan lova att hon snurrat ett par varv sen förra besöket, det lilla vilddjuret)
Hon kunde också känna på en liten fot. (Jo tack, tänkte jag, dom där fötterna torterar mina revben dagligen)

Magen mätte hon 29, nästan 30 den här gången. Förra gången låg jag en bit över kurvan, nu låg jag mitt på.
Och jag som normalt är emot kurvor tycker att just dom här kurvorna, just nu, är livsviktiga. Det är ju det enda sättet att "se" att allt växer som det ska.

Har haft enormt mycket värkar och sammandragningar den senaste veckan. Fick lämna ett urinprov, och öka dosen bricanyl igen.

Annars var allt bra. Foglossningen är som den är, inget jag blir av med och den tanken har jag redan försonats med så det är bara gilla läget. Jag kan iallafall gå mer än vad jag kunde för en månad sen och det är jag tacksam för.

Nu ligger jag i sängen, är galet trött! Ungefär som man är i början av graviditeten. Antingen är det en uvi som spökar, eller så är det helt enkelt så att det är på grund av jag närmar mig slutet av det här. Man kan visst bli lite tröttare igen i den sista trimestern (jag har glömt hur jag mådde förra gångerna)

Hittade en sån fin och perfekt "skötväska" från svenskt tenn!

Det kliar i fingrarna!

Antar att min kropp håller på att förbereder sig för sömnlösa nätter.

Mina organ är ihop tryckta någonstans där lungorna normalt brukar vara placerade.
Ungen där inne ger mig känslan av spruckna revben och blåmärken på insidan, samtidigt som min urinblåsa flitigt används som en stressboll eller liknande.
Minst tre gånger per natt måste jag upp och kissa, ännu fler gånger vänder och vrider jag mig för att hitta en "skön" sovställning..

Lite gnäll så här på morgonkvisten är väl aldrig fel? Herregud jag är ju svensk, det ligger väl i vår natur att vara lite gnälliga, sådär lagom mycket.

Nu är klockan 06:00, makens väckarklocka ringer. Han är dötrött, ungarna sitter och ritar och jag måste nog ge mig upp för att vräka i mig massa frukost innan jag svälter ihjäl.

Lillan där inne verkar må bra. Det är full rulle i vanlig ordning.

Vi var till barnmorskan igår och hjärtat tickade på fint, 144 slag/minuten.

Magen mätte 27 cm om jag inte minns fel.
Allt går åt rätt håll.
Mina värden såg också fina ut.

Våran barnmorska kunde också känna att Selma låg med huvudet neråt just nu. Det känns ju betryggande.

Hur är det med mitt bäcken då?
Jo, nu ska ni få höra.
I ungefär en veckas tid så har jag känt mig bra. Och när jag säger bra, så menar jag att varje steg inte längre känns som knivhugg.
Det gör fortfarande ont, men det här kan jag iallafall stå ut med!
I söndags tog hela familjen en promenad här i området. Något jag inte gjort på länge. Och känslan av att jag faktiskt kan gå är enorm. Jag har känt mig lycklig och glad igen.

Dessvärre kom skiten tillbaka igår kväll. Samma igenkännande knivhugg.
Barnmorskan sa att det är inte ovanligt att det går lite upp och ner.
Så det är bara gilla läget och njuta till max dom dagar som känns bra.

11 veckor kvar nu!

Okej, jag skiter i att sy. Lägger ner det projektet innan jag börjar.. Så slipper jag slita av mig håret om det går fel.

Selmas säng står nu redo för ankomst. Tycker att det ser så mysigt ut att ha den bäddad.
Tänk att om några veckor ligger hon där!

Allt såg fint ut! Selmas lilla hjärta tickade på bra. Det värmer så gott i en av att höra det.
Våran lilla människa, där inne i min mage.

Ska få börja med järntabletter också, men det var ganska väntar. Och så blir det att öka dosen bricanyl en aning då sammandragningarna blivit oftare igen.. Tydligen inte heller så ovanligt eftersom kroppen vänjer sig vid den dos man tar.

I morgon tar jag och världens bästa tjejer helg! Ska bli mysigt att få krama lite extra länge på dom i morgon bitti (japp, jag har redan förträngt hur våra "lediga" morgnar ser ut.. Men det tar vi då)

25+2

25+2 för att vara helt korrekt.

Magen växer sakta men säkert.
Damen där inne sysselsätter sig dagligen med att lära sig steppa, på min urinblåsa. Men eftersom hon är min unge så är det givetvis okej, hon kunde få göra "tusen nålar" på min tjocktarm om hon så ville, det hade också varit okej.

I morgon är det dags för första besöket hos barnmorskan sen inskrivningen.
Ska bli skönt att träffa henne igen, få kolla lite värden och lyssna på Selmas hjärta, sånna där småsaker som betyder oerhört mycket när man är gravid.

De senaste dagarna har inte varit dom bästa, sammandragningarna har blivit fler och foglossningen värre. Blä.

Men nu är det bara ca 15 veckor kvar! Woohoo

Måndag och ny vecka. Bara 17 veckor kvar nu!
Tänk att om sjutton veckor är våren här och sommaren står på tur!
Vi kommer känna hur solen värmer våra kinder och det kommer vara grönt överallt!

Vecka 23 som sagt.
Var på läkarbesök idag och tack och lov så är tappen inte mer påverkad än sen sist. Bricanylen gör sitt jobb med andra ord.
Tyvärr så biter den inte på foglossningen.. Den blir bara värre och värre.
Smärta från helvetet kommen! Har man aldrig själv upplevt foglossning eller smärta i bäckenet så kan man omöjligt förstå hur ont det kan göra. Det är en långdragen pina!

Efter äventyret till läkaren idag så kom jag knappt upp på övervåningen nu ikväll.
Blir spännande det här! Kommer jag få flytta ner till vardagsrummet eller blir jag kvar i sovrummet under resterande veckor?

Hej mormor!

Jag heter Selma och vi har inte träffats än, jag ligger fortfarande och gror i mammas mage. Men jag längtar såklart efter att få komma ut och träffa dig och alla andra.

Om du har några planer på tidig födelsedagspresent så ska jag ge dig ett tips.

Ett spjälsängsskydd, dom här två tycker mamma är fina.
Eller ett bäddset till min säng.

Idag har jag haft en lyxdag!

Jag blev hämtad hemma i morse av min gravida vän. Vi åkte ut till hennes nyköpta hus på landet där jag blev bjuden på god lunch! Fisk i gräddsås med potatis och ärtor.. Massa ärtor! Mums!

Vi pratade om allt mellan himmel och jord, och massor av sånt som två blivande mammor i regel måste prata om.. Dvs bebissnack, förlossning, amning. .

Hann också klämma lite på hennes uberfina KRONAN vagn! Den är så vacker att jag smäller av!

Sen åkte vi hem till mig, drack en kopp fisigt kaffe och en latte som jag försökte mig på. Inte ens det klarar jag av längre!
Vännen stod för kladdkaka och grädde till det.

Linnea, min lilla mästerfotograf, står för detta fina magbildsfoto!
Ca ungefär en månad blir det mellan den här pojken och flickan!

Idag har vi fyndat! Oj så vi har fyndat!

Vi har ju som jag säkert nämnt ett par gånger INGA bebis saker sparade, så vi måste införskaffa ALLT.

Och eftersom jag numera sitter på lite erfarenhet så vet jag också hur liten tid dessa bebissaker används.

Idag köpte vi en spjälsäng, begagnad, använd i 6 månader inklusive madrass och bäddmadrass.. 550:-
Som hittat!

Givetvis var vi tvungna att se hur det såg ut med sängen i sovrummet, och när den väl var på plats så kunde vi inte ta ner den igen! Nu ska vi bara hitta lite fina sängkläder och ett spjälskydd sen är den delen klar iallafall.

Mitt upp i boandet så blir Linnea dålig, ingen middag och 39 graders feber. Stackars lilla plutt. Hoppas att det bara är en bråkig förkylning.

Nu ska jag ge mig ut på jakt efter skötbord och babyskydd!

Alltså, när jag ser tillbaka på mina tidigare graviditeter så ser jag en tjej som svällt både här och där, iklädd i mjukisbyxor och sminket låg och möglade i nåt skåp..håret stod på trekvarten.

Jag brydde mig inte om något annat än det som var bekvämt!

Tråkigt nog så har jag inga fina bilder på mig själv som gravid, alltid dessa förbannade mjukisbyxor! Och det är ju en magisk tid, som man gärna ser tillbaka på, och minns som något fint.

Så, när jag och Micke pratade om fler barn så målade jag upp en bild för honom hur jag skulle svaja runt i långa klänningar, snygga outfits med klackar på fötterna. Jag skulle vara gravid och snygg!

Jag blev påmind om den visionen förra veckan när jag strosat runt i mickes rutiga pyamasbyxor i allt för många dagar!
Och när jag väl får på mig kläder så är det allt annat än vackra klänningar.

Mitt hår ska vi inte tala om! Min utväxt kommer ligga jämns med örsnibbarna innan jag klarar av att sitta i en frisörstol i flera timmar, att ens ta sig dit är ett problem.

Till råga på att jag ser ut som ett träsktroll här hemma, så är jag numera lika rörlig och social som ett! Och det här är inte rättvist, det var inte så här det skulle vara! (Buhu, så synd det är om mig..och tro för allt i världen inte att jag är ironisk, det här är blodigt allvar)

Vart vill jag komma med inlägget? Ingen aning, vill bara förmedla min bitterhet.

Så har vi passerat halva graviditeten. Är i vecka 20+3 idag. Hälften kvar då!

Lillasyster lever om i magen! Äntligen.
Önskar mig 20 veckor fram, vill se vem hon är, hur hon ser ut! Vill hålla i henne och lukta på henne.
Å andra sidan så lever vi i nuet. Njuter av att se henne växa innanför huden på mig.

Tjejerna planerar hur livet ska bli när lillasyster kommit ut.
Emilia hade en idé om att vi skulle binda fast lillasysters vagn i hennes cykel, så kunde hon köra vagnen medan mamma och pappa löptränade bredvid..

Här kommer nakenchocken då.
Vecka 20+3

Var till läkaren idag igen, och tydligen har mina sammandragningar resulterat i "begynnande cervixpåverkan "

Den är alltså inte helt opåverkad av mina sammandragningar.
Fick bricanyl utskriven som jag ska ta nu och se om det blir bättre..

(Som om inte mitt bäckenproblem var tillräckligt)

Dock verkade inte läkaren så orolig, han sa ingenting om vila eller ta det lugnt.
(Jag kan för övrigt inte göra så mycket annat på grund av just bäckenet)

Men, nu är ju jag en sån person som har enormt svårt att lita på läkare.. Jag är en jobbig jävel som ifrågasätter det mesta som läkare säger.. Hemsk hemsk patient är jag.. Tyvärr så arbetar min hjärna sakta just nu, så de flesta frågor kom efteråt.
Nu har jag fått bricanyl, vilket han förmodligen inte skulle ge mig utan anledning?
Så då får jag väl dra slutsatsen att det ändå inte är något att bara vifta undan.

Det blir att ta det ännu lugnare tills jag fått tag på min barnmorska, så får hon fatta beslut åt mig.


Tur att det bara är 19 veckor kvar!