moggika

Idag tog vi en promenad med barnen och micke ville gå och titta på villorna. När vi väl promenerar upptäcker vi att vägen tar slut och att det bara återstår en vändplan framför oss.. Micke det stolta odjuret kikar runt och fortsätter gå, han upptäcker en stig som leder in i en skog...

-kom nu! säger han..

jag står och tvekar lite och funderar om vi verkligen ska dra med barnvagnarna in i skogen.. men jag hänger på.

ångar mig lite nu u efterhand för det för fullt med rötter som stack upp överallt och lerigt och vattnigt

-Sluuuuta Pappa!!! Vrålar Emilia när det skumpar som mest i vagnen.

Jag får en skrattatack när vi skakar oss fram och fastnar här och där.. tänker att det är tur att vi har ordentliga vagnar.

Tillslut kommer vi ut på gångvägen igen och jag frågar Micke vad vi egentligen höll på mig och får till svar.

- Ja men vi såg iallfall inte ut som förlorare som var tvugna att vända om!! Vi är vinnare!!!

Vi fortsätter promenaden för att få bort all lera under skor och vagn..

Jaadu älskling, en del saker lyckas bara du med! Vilket radarpar vi är!!