moggika

Så roligt med alla besökare igår. Riktigt kul. Men, nu lämnar jag politiken och återgår till vardagen igen. För i min värld så tuffar vardagen på. 

 

Ni vet på morgonen, när hela familjen ska upp, äta frukost, klä på sig..ja ni vet. All morgonbestyr.

När båda föräldrarna börjar tidigt, och barnen måste lämnas 06:30 på förskola och fritids. Då flyter allt på.

Jag har analyserat det hela lite och kommit fram till att det helt enkelt måste bero på att barnen egentligen inte hunnit vakna när vi lämnat dom tidigt. Dom går runt som i dvala och vi föräldrar kan styra precis som vi vill.

 

 

Men när jag jobbar kväll, och vi har lite mer tid på oss på morgonen, då jävlar uppstår det alltid ett mindre kaos här hemma. Föreställ er filmen "ensam hemma" när dom ska iväg till flygplatsen och alla har försovit sig. Precis så är det. Det är bara musiken i bakgrunden som saknas.  

Och ni vet dom där små orden, dom absolut mest förbjudna orden för små barnöron. Dom liksom slinker ur mig och jag kan inte stoppa det. Det bara kommer, likt en magsjuka. "Vi börjar få bråttom" 

Efter dom orden så har hela helvetet verkligen brytit ut. Lillan bajsar garanterat två minuter innan vi ska gå, Linnea fastnar med borsten i en tova och vrålar så taket lyfter från huset. Och jag själv står och läser skolbloggarna i sista sekund och sen nycklar är borta. 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kan inte låta bli att förundras över mångas reaktioner när nu Socialdemoraterna fick flest röster i riksdagsvalet igår. 

På många låter det som att vi helt plötsligt levt loppan under dom senaste åtta åren. Jävlar så bra vi haft det! Vården är tipp topp och på förskolor och skolor skenar betygen uppåt och alla är så glada och lyckliga. 

Och alla vi orika människor har helt plötsligt tjänat flera tusen, MINST, i månaden genom dom sänkta skatterna. 

Sist jag kollade i min plånbok så var i varje fall inte jag höginkomsttagare. Alltså har jag inte tjänat många korvören på några "skattesänkningar"

 

Har dom verkligen, v e r k l i g e n, gjort det så jävla bra? 

Är det inte så att vi i Sverige har rätt dåliga resultat i skolorna?

 

Och på vissa förskolor har det serverats knäckebröd och vatten till mellanmål, för att gå med vinst.

Är inte vården rätt katastrofal? Det ÄR nedskärningar överallt och patienter har förvandlats till kunder. 

Och hur är det egentligen för våra pensionärer i samhället. Har dom haft det så bra de senaste 8 åren? Det har skett skattesänkningar i etapper och så sent som 2013 fick dom en "skattesänking" som gav, (håll i er nu) hela 50 kronor mer i månaden ungefär! Det är ju fantastiskt! 

 

Ja, vi kommer få betala mer skatt. Men om det är vad som krävs för att få ett verkligen fungerande samhälle, så är jag mer än villig att betala för mig. 

Och jag är mer än villig att betala högre skatt, så att dom som verkligen behöver hjälp, också får det. 

Om jag någongång själv står där, så hoppas jag innerligt att vi har en regering i sverige med öppet hjärta för medmänsklighet.

Problemen med bidragen är inte bidragen i sig, utan idioterna som lyckas utnyttja det systemet. Och jag vill verkligen tro att dom är få. 

 

Ingen kan förutspå vad som kommer hända i vårt lilla land. Vi vet hur det har varit, men inte hur det kommer bli. 

Sluta grina och gå till jobbet istället. 

 

Med vänliga hälsningar

En som röstade på miljöpartiet

 

Okej, hösten är väl typ här? Vissa dagar iallafall. 

 

Alla barnen har ju gummistövlar. Det är alltid något. Selma är så gott som klar. Någon vintermössa och ett par extra vantar. 

 

Dom stora tjejerna då? Försöker övertala blivande 8 åringen att använda överdragsbyxor i höst. och regnkläder. Men hon bara tokvägrar. Det är världskrig varje gång. 

Linnea får i vanlig ordning ärva från Emilia. Tänker utnyttja det systemet så länge det går. Snart drar dom samma storlek. 

 

Ikväll har vi suttit och kollat runt efter vinterjackor. 

Emilia är enkel. Den ska vara svart. 

 

Vi är inne på tredje veckan nu som vi lämnar ifrån oss henne. Och just lämningarna är fruktansvärda. 

Hennes pedagoger, förskolelärare, personalen eller fröknar, (kalla det vad ni vill) är toppen. Dom berättar att dagarna går fint. Hon blir tryggare för varje dag som går. Hon leker, målar, berättar, äter och sover. Alltså, det går bra. 

Men lämningarna. Dom tar död på mig! 

 

Tänk er att ens barn kramar sig fast kring din kropp, likt en bläckfisk, och du måste slita den där gråtande bläckfisken bort från dig. Den där söta fina lilla bläckfisken som du älskar mest av allt på hela jorden. Och du lämnar över henne till en person och sen måste du vända ryggen till och gå. 

Varenda cell i kroppen vrider sig av osmak. Det känns bara fel. 

Jag ville ta tillbaka henne och gå hem igen. Jag vill inte lämna bort mitt barn. 

 

Förskolan ÄR bra, men jag är bättre. .