moggika

Idag tog jag mina tre små flickor och gick för att hälsa på mina morföräldrar.
En mindre promenad på ca 5-6 kilometer.
Dom har alltid fått gått mycket och det är jag tacksam för nu, när jag vill röra på mig om dagarna.

Min mormor och morfar (vi säger Barbro och Moffen) har hela tiden varit en stor del i både mitt liv och nu mina barns. Jag är så glad över den relation vi har!

Idag firar dom 53 år som gifta! Hur fantastiskt är inte det?

Jag älskar er!

Varje kväll när tjejerna nattas så talar jag om för dom hur mycket jag älskar dom. Varje kväll får jag också bekräftat hur mycket dom älskar mig.

Ikväll frågade jag hur det känns att älska någon. Hur vet man att man älskar någon?

Linnea: Det känns skönt!

Emilia: Man blir alldeles lugn i kroppen hjärtat slår långsamt.

Jag fick två fina svar som jag kommer bära med mig, och påminna dom om när dom blir lite äldre.

Vi skyndar långsamt med det mesta här hemma.

Ett år efter inflytt så har vi nu börjat spana efter tapeter.
Det hade varit väldigt kul att få allt gjort på en gång, men eftersom vi inte är ekonomiskt oberoende så tar vi ett rum i taget.
Vi börjar med köket.

Efter mycket om och men så har vi nu hittat en tapet som vi båda gillar.
Mellan mig och tapeten Dellen från Duro så var det blixtförälskelse.
Nu ska vi bara bestämma oss hur vi ska få upp den. Anlita någon, eller göra det själva och riskera skilsmässa!
För är det något jag och min kära make inte klarar av, så är det att samarbeta.
Vi ser samma mål, men har olika vägar dit..och självklart har ingen av oss fel.

Vi dalar alla ibland.
Och jag kan iallafall fortfarande skylla på hormoner (vilket jag kommer utnyttja in i det sista)

Jag är en tänkare och tänker helt klart för mycket ibland.
Och med en amningshjärna full med lull lull så lägger jag ner den mest krävande tankningen ett tag... Ni fattar?

Startade dagen med en 5 km promenad. Linnea hängde med på sin cykel och det var bara att försöka hålla hennes tempo.
Så skönt att äntligen få börja bygga upp konditionen igen. Det är ju pinsamt att bli andfått bara av att ta sig upp till övervåningen.
Sen har vi hängt hos vännerna på landet. Ungarna badade och hade hur kul som helst.
Vi snackade gojja och hann gosa med våran exkatt Stellan.

Sen bar det av hemåt, det grillades hamburgare och därefter spelades det tre omgångar av "den försvunna diamanten"
Avrundade tisdagen med lite allsång på Skansen där favoriterna Johnossi spelade.

God natt dagboken

Får jag lov att vara lite tråkig?

Är det okej att tillåta sig det? Tillåter du att jag är lite tråkig, eller ser du ner på mig då?

Vi testar lite olika badplatser den här sommaren.
Idag blev det en riktig strandflopp!

Vi tänkte att vi skulle testa Fysingen som vi blivit tipsade om.
Men när vi kom fram så möttes vi av geggamojja och en igenvuxen sjö.
Det blev som ni förstår inget bad där.

Åkte vidare mot Sigtuna och sjudargården. Klockan var nu 10:00 och inte en enda människa på stranden. Både jag och maken börjar undra om vi missat någon viktig information i kommunen. Rådde det utegångsförbud för allmänheten? Var det någon gasläcka någonstans eller ett ufo på väg att landa?

Vi började packa upp oss och tjejerna påbörjade ett sandslott..
Ungefär 1 minut senare kommer en ankfamilj emot oss.
Dom tar sikte mot pappan som ligger på filten, att han klappar med händerna och skäller på dom bryr dom sig inte om.
Och när dom helt orädda börjar smaka på hans fötter så blir tjejerna rädda och vill åka hem.
Inte blir det bättre av att hela ankmaffian på 15 ankor rusar ut från vassen mot oss! Nu är det rena rama skräckscenariet som utspelas på stranden (är lite tacksam just då att vi är ensamma på stranden, ni som hört våra barn skrika vet vad jag menar)
Jag, Emilia och Linnea står på en bänk, med några ankor nedanför oss medan pappan får plocka ihop våra saker.

Det blev ingen mer strand, vi nöjde oss med plaskdammen hemma.
Fysingen och sjudargården fick tummen ner från oss.

Bilder

Familjen är inte så liten längre, och inte heller så stor.

Jag har fyra personer som hela tiden får mitt hjärta att rusa lite fortare (av olika anledningar).

Ni fyra gör att jag ler när allt annat känns tungt. Och ni gör att mitt liv alltid är berikat med kärlek.

Ännu ett djävulens påhitt!

När du åker till soptippen så ska jag fira med ett glas champagne!

Hör upp familjen, släktingar och alla andra goa människor!

Idag är det en stor dag.

Vi åkte tidigt till badstranden idag. Mycket skugga till Selma och lagom lite folk att trängas med.

Det hann inte gå många minuter för ens Emilia tagit ett par simtag! Ett par blev fler och fler och slutade som max på åtta simtag! Visserligen var det åttonde simtaget mer under vattnet än över men det bryr vi oss inte om!

Hon är så duktig och jag stod på stranden och studsade upp och ner och klappade med händerna av stolthet!

I onsdags blev våran lilla Selma en hel månad.
Tänk att det går så fort. Jag förundras hela tiden.

Jag älskar att se på henne, se hur vi lär känna varandra. Hon tittar på mig, hennes mörkblå ser djupt in i mina gröna.
Sen avfyrar hon ett brett leende.

Hon sover fortfarande en hel del, men dom vakna perioderna blir allt längre. Hon trivs som bäst när hon får hänga på axeln, eller upprätt överhuvudtaget. Vet inte om det beror på magen, eller om det bara är mer intressant att se världen från den synvinkeln.

Hon väger 4170g och är 54cm lång.

Vår lilla älskade Selma

Pappan kom precis hem med våran nya fina bil!

Saab ägare nu då.