moggika

Det är mycket man glömmer bort från spädbarnstiden. Man skulle kunna tro att jag är rutinerad vid det här laget, men faktum är att jag glömt mycket av allt praktiska.
Hur mycket kläder behövs frågar jag mig själv nu?
Det enda jag lagt på minnet är att bebisar växer skrämmande snabbt, och att omlottbodysar är bäst.

Selmas garderob börjar iallafall ta lite form, sakta men säkert.

Jo, jag har ju redan en.. Som är helt okej. Men.

Någon av dessa skulle jag inte tacka nej till.

Littlephant

Så, idag har familjen vimsat runt i Stockholm för att leta rätt på specialistmottagning för öra-näsa-hals.
Efter mycket om och men så hittade vi rätt. Det höll bara på att bli ungefär arton skilsmässor under vägen dit.

Väl där fick Emilia prata med en helt fantastisk läkare. Han pratade med henne, och inte med mig i första hand. Vilket jag tycker är jätte viktigt.

Mötet slutade med att vi nu står i kö för en operation för att ta bort halsmandlarna.
Läkaren berättade att eftersom Emilia snarkar och får andningsuppehåll när hon sover så blir hon aldrig riktigt utvilad, hon kör i princip ett maratonlopp varje natt. Inte undra på att hon jämt är trött.

Nu inväntas alltså tid för en operation.

Okej, jag skiter i att sy. Lägger ner det projektet innan jag börjar.. Så slipper jag slita av mig håret om det går fel.

Selmas säng står nu redo för ankomst. Tycker att det ser så mysigt ut att ha den bäddad.
Tänk att om några veckor ligger hon där!

Har precis stapplat mig ner till soffan.

Natten har bestått av sammandragningar, värk i hela bäckenet och konstiga ilningar i magen.. Förvärkar? Jag verkar ha glömt hur allt känns!
Som lite grädde på det där moset så har Vince blivit sämre i natt. Micke har nog varit uppe 3 gånger och duschat honom, det är mer och mer blod nu.

Jag stapplade som sagt ner i köket nyss och kastade i mig min bricanyl likt en knarkare, sen lyckades jag ta mig till soffan och nu sitter jag här.
Vet inte om det är tabletten men det känns iallafall lite bättre nu.
Linnea får vara hemma idag, kommer inte kunna gå och lämna henne.

Veckan börjar bra. Och ja, jag är fan bitter!

Uppe med tuppen i vanlig ordning. Känns skönt att barnen vaknar så tidigt, man slösar ju inte bort dagen på att bara sova.

Sen att man själv är dötrött med ögonen hängandes ner till knävecken, det är en annan sak.. Och att barnen också blir gnälliga bara för att dom sovit för lite.. Det är också en annan sak.

Idag är det iallafall söndag och världens bästa faster kommer hit och ska fira Linnea i efterskott. Sen funderar jag på om jag ska ta mig ut och testa kryckorna som jag fick hemlevererade igår. Känner att jag är redo att bjuda grannarna på ett skratt.

Idag var Linnea på femårs kontroll hos bvc.
Hon var godkänd i allt, vi ska bara öva lite på att hoppa på vänster ben hemma.

Sen kom vi till den roliga biten, vaccinsprutan.
Linnea, som är l i v r ä d d för sprutor, verkligen livrädd, berättade direkt om sin rädsla när vi kom in i rummet.
Och när det väl var dags så såg jag paniken komma i hennes ögon.
Skräckslagen och arg över att någon inte lyssnade på henne och tänkte sticka henne fast hon inte ville.
Våran bvc"tant" pratade till MIG och sa att ibland är det bäst att bara hålla fast och få det gjort.
Och jag undrar fortfarande om hon inte befann sig i samma rum som oss? Såg hon inte min dotters panik? Hörde hon inte hennes skrik?
Jag var nära på att fråga om jag skulle tagit med mig silvertejpen? Så hade vi kunnat tejpa fast ungen, och varför inte tagit en bit tejp över munnen också, så blev hon tyst. Då hade iallafall hon fått sitt jobb gjort?
Väldigt fyrkantigt tänkande måste jag säga.

Jag och Linnea gick iallafall därifrån. Linnea ledsen för att hon inte fick något klistermärke för alla andra bra saker hon gjort under kontrollen, och jag förbannad över sättet att handskas med barn på.
Ska även tillägga att "tanten" tyckte att det var helt okej att prata högt och tydligt över huvudet på Linnea om både vikt (som inte låg på normalsträcket) och att det INTE var normalt att en femåring testar gränser och är lite stökiga..
Och på tal om viktkurvor så tycker jag personligen att dom kan knögla ihop dom och elda upp skiten!
Öppna ögonen och TITTA på barnen!
Ska det vara så svårt att komma ur den fyrkantiga lilla boxen och faktiskt börja tänka själv?

Puh.. Nu ska jag andas, och fundera ut ett bra sätt att få Linnea att gå med på en vaccinspruta.

Det pågår en tävling nu i Karins blogg (kan tydligen inte länka från mobilen så jag kommer skriva mer om det i ett annat inlägg)

Där skulle man bland annat berätta lite om sin favoritleksak som man hade när man var liten. Och jag har tänk och funderat men kommer inte på något som jag verkligen älskade.
Minns att jag hade "djurfamiljerna" som jag lekte väldigt intensivt med.
Och playmobil! Jag och min bror hade rätt mycket av den varan, och lego såklart! Brandstation och polisstation. Minns att jag kunde leka i timmar med lego.
Och min Joel-docka! Dockan med långt och glansigt hår och gulligt ansikte (inte läskigt ansikte som alla Skrollandockorna har) och mjuk bomullskropp. Joel-dockan.. Undrar vart namnet kom ifrån? (Svar på den tack mamma)

Men en klar favorit, som inte är en leksak, är min bilkanin. Han heter så.
Gossedjuret som jag fick av min moster när jag föddes (har jag för mig)
Minns inte hur många gånger min käre mor fick sprätta loss kaninen från bilen för att sen sy dit honom igen. Han hängde med när jag skulle sova borta och fick en egen sovsäck.

Just nu ligger han och min makes gamla teddybjörn i Selmas säng och vaktar.

Pappan är med tjejerna på dans, så jag passar väl på att skriva av mig lite om dagarna som gått.

Emilia har skaffat sig en ny hobby, lösa korsord. Det är hemma hos min mormor och morfar som hon gjorde upptäckten.
Jag låg i sängen och vilade och lyssnade på när Millan och bestemor satt och skrev och ljudade fram orden! Riktigt roligt, det känns som att hon är på väg att knäcka koden till att läsa.

Lilla Linnea är ju inte sen med att apa efter och hon sitter länge och suger på bokstäverna till ord kommer på.

Sötungar!

Emilia har lärt sig åka skridskor nu också. Härligt att dom har en spolad bana precis vid skolan. Det är också där hon lärt sig.
Jag får med svansen mellan benen erkänna att jag aldrig ens varit på en isbana med barnen. Har hela tiden skyllt ifrån med att "dom är så små"
Men nu tog skolan tag i det och det är bara att ge sig ut på jakt efter ett par grillor då, lika bra att slänga på lillasyster ett par också så att hon får lära sig, samt leta efter någon som kan åka med dom.

Fick hem en STOR leverans med semlor och biskvier i torsdags av min bästa tårtmakerska Therese!
Tre olika smaker på semlorna, chokladbiskvier och limebiskvier!
Har svårt att säga vilka som var godast, men choklasbiskvierna var som att äta himlen själv!
Har dock bestämt mig för att efter den här sockerfrossan faktiskt dra ner på godsakerna ett tag. Det är inte bra med för mycket av det goda vill jag lova.

Allt såg fint ut! Selmas lilla hjärta tickade på bra. Det värmer så gott i en av att höra det.
Våran lilla människa, där inne i min mage.

Ska få börja med järntabletter också, men det var ganska väntar. Och så blir det att öka dosen bricanyl en aning då sammandragningarna blivit oftare igen.. Tydligen inte heller så ovanligt eftersom kroppen vänjer sig vid den dos man tar.

I morgon tar jag och världens bästa tjejer helg! Ska bli mysigt att få krama lite extra länge på dom i morgon bitti (japp, jag har redan förträngt hur våra "lediga" morgnar ser ut.. Men det tar vi då)

25+2

25+2 för att vara helt korrekt.

Magen växer sakta men säkert.
Damen där inne sysselsätter sig dagligen med att lära sig steppa, på min urinblåsa. Men eftersom hon är min unge så är det givetvis okej, hon kunde få göra "tusen nålar" på min tjocktarm om hon så ville, det hade också varit okej.

I morgon är det dags för första besöket hos barnmorskan sen inskrivningen.
Ska bli skönt att träffa henne igen, få kolla lite värden och lyssna på Selmas hjärta, sånna där småsaker som betyder oerhört mycket när man är gravid.

De senaste dagarna har inte varit dom bästa, sammandragningarna har blivit fler och foglossningen värre. Blä.

Men nu är det bara ca 15 veckor kvar! Woohoo

Världens bästa Linnea fyllde fem år idag!
Vilket hon påminde oss om redan klockan 05 i morse med ett:

"Hallå! Har ni glömt att jag fyller år idag eller?"

Våran vilding bjöd släkten på glass och kakor och på kvällen mannekängade hon i alla nya fina kläder hon fått.
Till middag hade hon bestämt hemmagjord pizza som hon och Emilia fick hjälpa till med.
Tre låtar in i melodifestivalen somnade båda tjejerna i soffan.

Våran present till henne i år fick bli en Barbiebåt. Den har hon lekt flitigt med så jag är säker på att damen är nöjd.