Körkortet!
Vill ni veta hur det gick till när jag tog körkortet?
Kanske inte, men jag vill iallafall ha det nerskrivet här i bloggen.
Egentligen så började jag redan 2004, om jag inte minns fel. Jag hade en arbetskollega som ville hjälpa mig. Så vi fixade alla papper och körde någon gång eller två. Övade lite dragläge och sen blev det inte så mycket mer.
Det var faktiskt ganska många som ville hjälpa till.. men det blev liksom aldrig av.
2005 träffade jag Micke, som inte heller hade körkort. Och det fungerade ju rätt bra att åka buss.
Men sen kom barnen. Först Emilia, och när Linnea låg i magen (2007) så tog Micke sitt körkort. Det underlättar en hel del faktiskt, rent tidsmässigt.
Åren gick och 2009 tyckte helt enkelt mina svärföräldrar att jag skulle ta det där körkortet någon gång. Och dom skulle ändå börja köra med Mickes bror, så då drog vi igång karusellen igen.
Vi körde på kanske mycket i början.
Nötte dragläge och rullade runt på små gator i Sigtuna.
Sen började jag jobba igen efter min uska utbildning och det rann ut i sanden.
I slutet av 2011 tyckte även min kollega Anne-Sofie att det var dags. Vi samåkte nästan varje dag till jobbet, och då kom hennes smarta make Håkan med den briljanta idéen att hon kunde övningsköra med mig. Så då gjorde vi det. Och det blev väldigt mycket mängdträning, till och från jobbet. I början på 2012 opererade hon sin hand och blev sjukskriven och där med blev det inte så mycket körning.
I den vevan ville även världens bästa vaktmästar-Janne hjälpa mig. Han kastade mig in i dödsläskiga rondeller, och stup (även kallad branta backar) där jag skulle öva dragläget. Han såg också till att jag gav mig ut på motorvägen för första gången.. Sen kom allt möjligt emellan, och som ni förstår, inte så mycket körning.
Hösten 2012 hade Micke haft sitt körkort i fem år, så då föll det sig naturligt att även han skulle köra med mig.
Och det blev till en början lite då och då. Jag ville absolut inte ut och övningsköra med barnen. Sen blev jag gravid med Selma och fick foglossning, och övningsköriningen hamnade åter igen i skuggan.
Sommaren 2013.
Selma är född och foglossningen rätt borta.
Jag minns det så väl.
Vi sitter hemma hos min bästa vän Linda och pratar om allt möjligt. Linda är en kvinna med handlingskraft.
Vi kommet in på körkort och bestämmer kort därefter att hon ska köra med mig.
I september börjar vi.
Samtidigt börjar jag även köra mer med Micke igen. Men jag står fortfarande och stampar.
Linda ser till att jag bokar tid för Risk 1 och Risk 2, och den 10 September är dom avklarade.
Den 8:e oktober börjar jag ta körlektioner en gång i veckan, efter tjat från Linda.
Sen bestod mitt liv av att övningsköra, plugga teori och övningsköra.
Två och en halv månad senare hade jag körkortet.
Den 16:e december klarade jag Teoriprovet med 59p
Den 17:e december fyllde jag 29
Den 18:e december körde jag upp.
Och eftersom jag tillhör "självberömmelsegruppen" så måste jag själv säga att jag gjorde det bra den här hösten.
För körkortet tog tid, och samtidigt hade jag (och har fortfarande) tre små barn som kräver sitt.
Jag gick en fotokurs inne i stockholm med träff en gång i veckan, med rätt tidskrävande fotouppgifter.
plus halva släktens födelsedagar i december, en lilljulafton och en anordnad babyshower under hösten.
Allt det där har varit roligt, och ingenting har varit ett måste. Men jag tycker att jag gjort det bra. Självberömmelseklubben, ni vet.
Nu är det gjort. Körkortet är fixat. Och jag har absolut inga måsten framför mig. Det ligger ett lugn över mig. Ni anar inte hur skönt det känns.
Och körkortet då?
Joråsåatteeeee
Det känns som att det tar sig.
Jag har ett eventuellt mål på hela den här resan. Tid är bokad för teori och körprov. Om jag klarar det är en annan femma.
Men nu ska vi vara positiva va? Eller?
Jag har ett mål och jag känner hur paniken äter upp mig en aning.
För jag skulle nog behöva köra varje dag om jag ska klara det här. Det är känslan just nu.
Idag blev det en körlektion med maken (utan att varken ha ihjäl varandra eller ta ut skilsmässa)
Jag körde landsväg till Uppsala, snirklade runt i några rondeller, (smet in på media mark och tittade på en micro) och tog sen motorvägen hem igen.
Tjejerna hade vi lämnat hos farmor och farfar.
En vacker dag ska jag öva fickparkering utanför vårt radhus.
Och så bara måste jag lära mig backs kring ett hörn.
Ärthjärna?
Ikväll gick jag och la mig tidigt. Klockan 20:00 låg jag i sängen. Kände mig inte riktigt pigg.
20:10 ringer ett okänt nummer på min mobil. Körskolan. KÖRSKOLAN!!
"Du har en bokad tid ikväll klockan 20:05"
Världens bästa lärare förstår att det skett ett litet litet pyttelitet missförstånd. Som att jag har hört fredag, när hon sagt tisdag!
Hon kör hem till oss och hämtar mig och sen kör vi en lektion.
Herregud! Vilken ärthjärna jag kände mig som.
Lektionen gick bra. Tydligen så är jag duktig på att kolla i speglarna! Det tar sig!
Snart börjar även jag tro på att jag kan fixa det här!
Oj vad det går..
Har varit ute och övningskört ikväll.
Nu jävlar är jag taggad. Nu jävlar i helvetet ÄR jag taggad!!
Jag bara ska ha det! Jag vägrar stå och sniffa andra människor i armhålan på bussen längre! Vägrar!
Det där körkortet då?
Alltså, det går ju inge vidare. Men nu så.. alldeles snart så ska jag ha det där kortet!
Saken är ju den att en av mina privatlärare har rymt till grekland på semester, och när hon inte är i grekland så är hon sjukskriven 50% vilket blir ett problem eftersom jag övningskör till och från jobbet med henne. En annan liten detalj är dessa semestertider. Jag har haft semester och när jag väl var tillbaka så gick ju hon på semester.
Aja, om några dagar har min käre make haft sitt körkort i fem år så då ni, ska den här frun köra bil. Egentligen så kan jag ju redan. Jag behöver bara finslipas lite.. Lite mer timmar bakom ratten. Och lära mig manövra en rondell utan att ha en puls på 120. Men det kommer med vanan. visst?
Jag är som en oslipad diamant i trafiken, allt finns där.. det ska bara plockas fram.
Jag har redan bestämmt vilken bil jag ska ha. Och i vanlig ordning är det allt eller inget!
Chrysler.. och om jag inte får köra runt i den här..
så vill jag ha en micra..
finns även i rosa!
Seriöst
Så här såg mitt finger ut idag när jag kom till jobbet mitt på dagen!
Skyller allt på min kollega som tvingade in mig i en rondell, jag måste greppat ratten riktigt ordentligt!
Ta rondellen vid hornen!
Okej, jag förstår att det kommer bli lite tjatigt nu, men jag har fått tillåtelse att skryta!
Idag fick jag köra igen, och min vaktis sa idag att jag var redo för en rondellkörning
(tvåfilig.. jättebamserondellen.. i mina ögon)
Okej tänkte jag.. jag ska bara ta det lugnt, ha koll på alla andra bilar.. ha rätt växel och fart innan jag kör in..
Ni må tro att jag hade hjärtklappning!
Jag körde ett och ett halvt varv.. och sen körde jag ut! Och vet ni vad? Det var inte så farligt..
Sen hann vi med lite "start-i-backe".. det kan man nog inte träna för mycket av!
Parkera
Ibland är det väldigt svårt att se parkeringsrutan, speciellt när det aldrig funnits någon!
Min kära make råkade parkera på just en sån ruta, och gissa vem som fick hoppa in och flytta på bilen?
Gick hur bra som helst!!
Övningskör!
Har precis kommit hem från ännu en körning.. Idag tränade vi backhoppning höll jag på att skriva och gjorde det också.. Start i backe!
Gick faktiskt bra till slut, det tar sig sa mordbrännarn!
Jag känner mig faktiskt duktig.. Och peppad som fan att fixa det här!
Kvällstid är det teori som gäller, och jag har numera bytt ut mama-tidningen mot teoriboken!
Brum brum
Idag fick jag äntligen ut och övningsköra igen! Efter.. ca.. en tid av uppehåll! Men det fick bra.. bättre än jag trott, och min handledare var så rolig och sa "jag trodde att du skulle vara sämre.. men det här gick ju bra" hahaha Blev stolt som en tupp!
nu jävlar är det jag som fixar det här kortet! Jag bara ska!!!!!
Helg!
Med tanke på inlägget nedan så kan jag väl erkänna att min humor inte är den bästa.. men jag skrattade så jag nästan pinka på mig.. japp.. åt mitt egna skämt!
Tjejerna är med mormor och morfar på fyris i uppsala och badar! Härligt för dom att få bli lite extra bortskämda ibland..
Själv passade jag på att övningsköra lite i vårt härliga vinterland! Fick nästan nippran när vi åkte ut på landet.. smala landsvägar, halt och dessutom möten med andra bilar. . Men det är bara ta tjuren vid hornen och lära sig hantera skiten. . Övade lite extra på att hitta det dära dragläget i uppförsbacke.. inte det lättaste på en hal grusväg.. men tillslut så fixade jag även det.. Jag äääär såååå duktig!
Helt ärliglt, så har det inte varit en bra övningskörningsvecka.. eller kanske, det beror väl på hur man ser på saker och ting.. Jag kände flera gånger att jag bara blev sämre och sämre.. tappade liksom fokus och fick hjärnsläpp bakom ratten.. läskigt.. Men det är bara "göra om och göra rätt" som en del säger
Nu inväntar vi våra små flickor så jag får mysa lite med dom innan jag drar iväg på något riktigt skojsigt! Återkommer med det..
