moggika

Idag har det varit fullt ös hela dagen, i äkta Erika-anda.

Vi började dagen med besök av moster och kusin. Långfrukost med te och nybakat bröd!

Sen kom min faster och en gubbe som hjälpte oss att putsa rent våra fönster! Välbehövligt. Det är en aning pinsamt när man kan rita på rutorna med fingrarna.

Lite lunch på det och sen åkte Emilia iväg på kalas hos en klasskompis. Åter hemma kl 14.
Linnea har vi döpt om till "den försvunna dottern" då hon knappt har visat sig hemma idag. Hon har varit ute och lekt från kl 10 på morgonen, med undantag då hon varit hemma och ätit, fram till middagen.

Sen kom våra nyfunna vänner Nico och Ida. Det blev grillat och massa prat om ditt och datt, och utan att man hann märka nåt så hade solen gått ner, ungarna somnat och det var dags att säga hej då.
Riktigt god mat och riktigt trevligt sällskap.

I morgon ger jag maken en vilodag. Och jag tänker bara umgås med våra underbara brudar.

Jag är trött, men kan inte sova..
Alla andra här hemma sover, kan slå vad om att till och med dammråttorna under sängen ligger och snarkar!

Men inte jag..

Så här på morgonen, när det bara är alla mina jag som är vaken, så passar jag att filosofera. Tänka lite djupare. I normala fall så försöker jag alltid göra solskenshistorier med allt som är lite jobbigt, skratta bort det eller göra ett riktigt dåligt skämt av det hela. För att det är så jag är.

Jag har låtit hemska tankar smyga sig på mig. Jag tänker på döden och hur lite man i många fall kan påverka ödet.
Jag har en konstant oro över att något alltid ska hända. Jag är rädd, en fegis, en fjuttig liten harkrank!

När jag tillåter dessa tankar att komma fram, så vill jag ha mina barn tätt intill mig. Jag vill se att dom andas och jag vill se att dom inte skadas. Jag är livrädd att dom ska bli kidnappade när jag inte ser dom.
Jag vill att bebis i magen ska komma ut, för där hon ligger nu, där kan jag inte se hur hon mår. Där inne kan jag inte skydda henne från ödets vägar.
Jag är livrädd för döden.

Sen skyfflar jag ihop alla dom här jobbiga tankarna, lägger dom i en liten plåtburk och stoppar tillbaka i ryggsäcken igen.

6:32
Nu kör vi igång lördagen

Ikväll vid tandborstningen så ledsnade Linnea på sin lösa tand och röck ut den!

Sen forsade det blod och då ångrade hon sig och tänkte limma fast den igen.

Nu ligger den i ett glas och väntar på tandfen.

Linnea råkade av en slump hitta en låda full med undanplockade leksaker/böcker/pussel.
Saker som ALDRIG användes.

Nu är dom jätte roliga igen.

Råkade trycka på "publicera" lite för fort.. Här kommer fler bilder på femåringen!

Glittriga strumpbyxor, jeanskjol, blommig brun tröja, prickig ny regnjacka och gummistövlar.. Det är så hon är, när hon själv får bestämma. Sen att solen skiner och att mamman inte tycker att glittriga strumpbyxor platsar på förskolan, det är en annan sak.
Jag valde att inte ta den striden med henne. Hon var väldigt glad över att få bestämma själv.

Bestämd dam är hon garanterat, hon vet vad hon vill och inte vill, och är väldigt snabb med att förmedla det till sin omgivning.

Fantasin är det heller inget fel på, hennes cykel förvandlas varje morgon till en cykelmoped, den kan flyga och är snabb som blixten.
(Kombinationen fet, gravid, långsam mamma och en supersnabb cykelmoped resulterade i att femåringen trampade in på förskolan själv i morse, fem minuter före mamman och sa "jag kom hit själv idag")

Hon älskar att smyg retas med sin storasyster, som exploderar och sen har vi världskrig här hemma.
Hon älskar att hjälpa till, men avskyr att städa.

Trots hennes stora intresse för fantasi och hitte-på saker så är det inte heller helt ointressant med fakta då och då.
Hon berättar gärna och ofta att ost är bra för skelettet.
Hon talade om för en nära släkting som röker att man får svarta lungor av cigaretter..
Och hon berättade glatt för grannkompisen att bebisar kommer ut ur mammans snippa (varpå grannkompisen såg förskräckt ut och gick hem)

Sådan är hon.. Våran lilla femåring.

Konversation vid middagsbordet

Dotter: "jag längtar tills jag börjar på högskolan"

Jag: "ja det är ju spännande, vad ska du göra då?"

Dotter: "jag ska flytta ifrån er, och hälsa på er ibland"

Jag: "som Anders?"

Dotter: "jaaa, och jag ska bo där Anders bor"

Jag: "så att du kan köpa milkshake?"

Dotter: "jaaa, hur mycket jag vill och när jag vill"

Lite fakta..

Vi var i kista idag
Vi köpte en varsin milkshake
Deras farbror Anders bor där
Anders studerar på högskola

Jag har börjat drömma väldigt tydliga drömmar.
Den senaste veckan har jag varit ute och löptränat om nätterna. Långa uppfriskande rundor på 10,2 km!
I varje dröm är jag fortfarande gravid, men det hindrar tydligen inte mig.
Jag flyger fram likt en gasell med magen i vädret (det uppskattas att jag är så graciös och har en vacker löpstil i drömmarna)

Men i förrgår natt så hade jag skickat ett meddelande till Martin Björk?!
"Tänkte ge mig ut på en runda i vårt vinterlandskap, ska du med?"

Han var snabb på att svara

"Låter toppen, jag och Mårten kommer strax"

Jag vet inte vem Mårten är i drömmen, och jag minns tydligt att jag i drömmen fått lite panik och frågat Micke vad jag skulle göra. För plötsligt kunde jag inte springa, jag var ju gravid..

Underliga drömmar som sagt, och väldigt verkliga!

Det är något alldeles speciellt att få sätta på sig hjälmen och cykla till förskolan!

Jag håller nog på att bli knäpp! Just ikväll, och snart flyger huvudet av kroppen och lämnar rök efter sig!

Den här eftermiddagen/kvällen kommer gå till min personliga historia!

Jag har sen innan middag känt mig konstant BAJSNÖDIG och KISSNÖDIG, jag har sprungit som en Ping Pong boll fram och tillbaka på toaletten! Och när jag väl gjort mig besväret att få av mig kläderna och satt mig på skithuset.. Vad händer? NADA! Ingenting! All nödighet är som bortblåst!
Och så fort jag trocklat på mig mina för små trosor och byxor och hunnit två steg utanför toan så är det som att man nästan ska göra på sig igen!!

I natt tänker jag bädda åt mig på toaletten. Jag ska sitta och sova!

Hallå!

Klockan är halv åtta en lördagsmorgon.. Och familjen sover?

Det var bara jag som vaknade klockan sex i morse.
Nu har jag legat blixt still väldigt länge. Hunnit läsa Aftonbladet, kollat instagram, Facebook, läst bloggar.. Och nu då?

Alltså familjen, ni får inte komma med sådana här plötsliga förändringar.. Jag vet ju inte hur jag ska tackla det hela! Nästa gång vill jag få en förvarning om ni tänker ta sovmorgon.

Nä, om jag ska ta och smyga mig upp och fixa lite frukost kanske?
(Alla kommer garanterat vakna så fort jag sätter foten i trappan. Jag tror att det går ett ljudlöst larm till barnen om jag kommer mer än fem meter ifrån dom)

Ha en trevlig lördag alla!

Under en väldigt lång period så har vi INTE direkt blivit bortskämda med solens strålar.
Men nu, så är den äntligen här! Och man känner hur varenda cell i kroppen spritter till i lycka!

Jag har till och med lyckats få fram mina fräknar! Misstänker att graviditeten "hjälper" till med mina fläckar i ansiktet. Exempelvis så är jag likvit runt ögonen. Jag liknar en panda, eller nån som haft solglasögonen. Riktigt schnygt!!

Jag känner sådana vårkänslor att jag till och med tvättade upp vinterkläderna igår. En liten detalj bara.. För att kunna plocka bort vinterkläderna så måste man ha något att byta ut dom med, vilket jag inte lyckats med än.
Får se om vi lyckas ta oss någonstans idag och "fixa till" den lilla detaljen.

Behövs ju b a r a gummistövlar, vårskor, överdragsbyxor till minstingen, jackor och gummikläder!

Alltså, vecka 33+ nu då.
Bara sju veckor kvar ungefär!

Damen där inne tycks fortfarande ha gott om plats då hon dagligen går ner i både splitt och spagat, ett tag undrade jag hur många ben hon egentligen har?
Det är väldigt blandade känslor som öser över en när revbenen nästan knäcks på mitten. Underbart att känna henne leva där inne, samtidigt som det gör djävulskt ont.

Jag känner mig omänskligt trött nu för tiden, kan hänga ihop med att jag inte sover så mycket på nätterna.
Det tar alltid en evighet att somna.
Först måste man genomgå ett "restless legs maraton", fruktansvärt obehagligt! Känns som att fötterna brinner och hade det varit fysiskt möjligt så hade jag sprungit 10 varv runt huset!
Sen har vi såklart alla toalettbesök, och vi ska inte tala om hur lång tid det tar att hitta en skön sovställning.

Foglossningen känns mer och mer hanterbar. Vet inte varför det helt plötsligt känns så bra, men ärligt talat så skiter jag i det.

Jag låter lite negativ, men i själva verket så känner jag mig lycklig.
Bara sju veckor kvar nu!!!

Hade precis skrivit en kilometer långt inlägg om vecka 33..Men tydligen så fick inte texten följa med i publiceringen!

Får skriva om det i morgon!

Vilka härliga dagar vi haft! Vädret har varit strålande och vi har hunnit umgås riktigt ordentligt hela familjen!

I fredags så hade vi lite släkt på påskmiddag, knytis blev det. Litet och lagom. Tjejerna hängde med både deras morbror och min morbror som kom som en överraskning! Honom träffar vi inte varje dag så det var verkligen roligt.

Lördagen spenderades tillsammans med tjejernas farmor, farfar och farbror i Sigtuna. Åt massa gott och Linnea fick med sig tre rullar tejp därifrån. (Till saken hör det att vi har varit tejplösa i över en månad nu, vilket sätter käppar i hjulet för all hennes pyssel! Det har till och med gått så långt att hon bestämde att hon skulle köpa tejp för pengarna från tandfen) jaja. . Nu fick vi lite tejp iallafall så hon har kvar tandfespengarna.

I söndags var vi bara hemma. Bilen rullade inte en meter! Blev istället en söndagspromenad i området.
Tjejerna hade premiär för sparkcykeln och snart åker väl även cyklarna fram (förutom att vi måste köpa en ny till Millan som tydligen växer några centimetrar per år)

Och idag drog vi ut på landet och mös med goa familjen och Stellan! (Våran gamla katt som flyttade) vi hade det riktigt härligt i solen och ungarna lekte och hade sig. Linnea blev dessutom kvar där på middag och kom inte hem förens senare på kvällen.
Emilia fick därmed mamma och pappa helt för sig själv i ett par timmar. Det behövs också ibland.

I morgon är pappan tillbaka på jobbet. Men jag och tjejerna fortsätter att njuta av lediga dagar tillsammans (påsklov)

Så, då var påsken 2013 dokumenterad.
God natt dagboken!