moggika

Familjens senaste tillskott!

Hon har egentligen alltid snarkat mycket, och haft stora mandlar. Men jag har aldrig märkt av andningsuppehållen. Nu är dom iallafall här och det är obehagligt. I natt låg jag och buffade på henne hela tiden för att hon skulle andas.
Läkaren sa att det inte var något att oroa sig för, kroppen säger själv till henne att andas igen.. Men alltså.. Nej. Om jag hör att det går ett par sekunder bara så buffar man av ren reflex.

Nu inväntas en remiss till öra-näsa-hals mottagning. Får se vad dom säger.

Älskade kära lillasyster kom och hämtade oss när vi skulle till läkaren idag, sen hakade vi på henne hem där tjejerna fick baka både kladdkaka och chokladbollar med moster.
Hade jag guld och diamanter så skulle jag ösa det över henne, för allt hon gör för mig och min familj.

Nu är kl 22 och maken ligger redan och sover bredvid mig. Tror jag ska göra honom sällskap!

Ja dagen blev faktiskt bättre ju längre den gick.
Tjejerna har lekt och lekt och lekt. Det är otroligt mycket roll-lekar nu.
Helt plötsligt är vanliga dockor roliga igen, och dockvagnarna körs runt i huset likt racerbilar.

Efter lunch klädde vi på oss och gick 50 meter till våran lekpart, tjejerna fick göra av med lite energi och jag fick frisk luft. Efter 10 minuter var jag tvungen att gå in, och barnen hängde på.
Jaja, vi kom ju ut iallafall!

Sen fick vi mostrar och Noel på en liten fika! Alltid så kul när dom kommer!
När dom åkte hem så kom en granntjej över och så var barnen sysselsatta i ett par timmar.

Nu sover dom och jag och maken ska njuta av familjen annorlunda :)

Tjejerna är hemma idag. Studiedag för lärare och pedagoger.

Och precis som dom flesta morgnar när vi är lediga så startar världskrig här hemma.

Jag blundar och drömmer om två barn som sover till.. 8 iallafall. Dom vaknar och är glada, solens strålar lyser så fint in genom fönstret. Vi ligger ett bra tag i sängen och pratar om allt möjligt. Sen klär vi på oss och går ner och äter frukost, ostsmörgåsar och ett glas mjölk.

Istället vaknar minstingen kl 5:00, kommer in och lägger sig bredvid mig. Ligger och snurrar och tjatar om att gå och väcka storesyster. Kl 6:15 är alla vakna, mer eller mindre.. Jag ligger väl fortfarande i dvala.
När jag tillslut har gett upp så börjar bråket om frukosten!
"Jag vill ha syyyyylt, eller choklad på smörgåsen "
(Vi har alltså bestämt att det är helgpålägg) så det är bara bita ihop och sätta ordet Nej på repeat.
Vilket slutar med att Emilia äter sina smörgåsar utan någonting på. Fast egentligen så har jag vid det här laget god lust att ställa fram hela sockerpåsen och ösa upp i en varsin djuptallrik åt dom.

Efter frukosten så övergår mitt ord Nej, till att tjata om att inte skrika till varandra . Och det här måste väl var och varannan förälder känna igen sig i. Detta skrikprat, hela tiden! VARFÖR ska det vara så svårt att prata normalt?
Vi skriker inte till våra barn, så det är knappast från oss föräldrar.
Jag väljer att skylla på förskolan eller skolan. Eller är det ännu en av dessa "faser"?
Hur som helst då driver det mig till vansinne.

Sitter och avnjuter en god frukost.
Samtidigt inspekterar jag brödpåsen och läser "Vetekaka"
Men va fan har dom satt en bild på en majskolv då?

Sen ser jag att det är en brödkavel.

Skönt, då slapp jag bekymra mig om det iallafall.

Sexåringen kom hem från skolan idag med ett blåmärke på kinden och blåa knäskålar.

Vad hon hade gjort?
Åkt skridskor i skolan.

Problemet är att hon aldrig stått på ett par skridskor.. Å andra sidan så måste man väl lära sig nån gång, hon gör det den hårda vägen.

Mamma hjärtat sved i vanlig ordning och jag började genast inspektera käken och kollade tänderna..
En tand hänger i en tråd, men det har sin naturliga orsak.

Hon har tid hos skolsköterskan på torsdag, så om hon inte har jätte ont i morgon så ska jag be sköterskan kolla lite extra då.

Ont eller inte, hon var överlycklig för att hon hade fått åka skridskor.

Efter mitt läkarbesök idag passade jag på att hälsa på hos min mormor och morfar.
Skönt att få pausa lite där.

Ett måste hos mormor är att bläddra i hennes veckotidningar. Där finns alltid nya tips på recept och blommor och allt möjligt. I ena tidningen hittade jag ett jättesött pyssel som jag och tjejerna kan fixa med.
Pappers tranor!
Hittar man lite fint papper så blir dom fina att ha hängandes i fönstret nu till våren.

Vi var ju tvungna att testa ett par, och med lite andra färger så blir det kanon!

Måndag och ny vecka. Bara 17 veckor kvar nu!
Tänk att om sjutton veckor är våren här och sommaren står på tur!
Vi kommer känna hur solen värmer våra kinder och det kommer vara grönt överallt!

Vecka 23 som sagt.
Var på läkarbesök idag och tack och lov så är tappen inte mer påverkad än sen sist. Bricanylen gör sitt jobb med andra ord.
Tyvärr så biter den inte på foglossningen.. Den blir bara värre och värre.
Smärta från helvetet kommen! Har man aldrig själv upplevt foglossning eller smärta i bäckenet så kan man omöjligt förstå hur ont det kan göra. Det är en långdragen pina!

Efter äventyret till läkaren idag så kom jag knappt upp på övervåningen nu ikväll.
Blir spännande det här! Kommer jag få flytta ner till vardagsrummet eller blir jag kvar i sovrummet under resterande veckor?

Hej mormor!

Jag heter Selma och vi har inte träffats än, jag ligger fortfarande och gror i mammas mage. Men jag längtar såklart efter att få komma ut och träffa dig och alla andra.

Om du har några planer på tidig födelsedagspresent så ska jag ge dig ett tips.

Ett spjälsängsskydd, dom här två tycker mamma är fina.
Eller ett bäddset till min säng.

Här hemma så har barnen alltid fått vara med i köket, vare sig det är middag som ska lagas eller en kaka som ska bakas.
(Okej, inte VARJE dag) (och ja, jag har dragit handen genom ansiktet i ren förtvivlan när äggen har åkt i golvet och kastruller kokat över, och frågat mig själv tusen gånger varför jag utsätter mig själv för dessa situationer)

Men det är också väldigt roligt att se hur duktigare dom blir efter varje gång.
Linnea har verkligen intresset, medan Emilia hänger på ibland. Och det är intressant att se hur två syskon, med samma förutsättningar, tycker så olika. Det känns som att man lyckats med att låta dom växa och bli helt egna individer istället för stöpta och formade.

Idag när vi kom hem från förskolan så ville Linnea baka kladdkaka.
Hon tog själv fram ingredienser och redskap, knäckte äggen själv (i skålen)
Min del i det hela var att berätta mått av allt och kasta in kakan i ugnen.

Jag är löjligt stolt!

Idag har jag haft en lyxdag!

Jag blev hämtad hemma i morse av min gravida vän. Vi åkte ut till hennes nyköpta hus på landet där jag blev bjuden på god lunch! Fisk i gräddsås med potatis och ärtor.. Massa ärtor! Mums!

Vi pratade om allt mellan himmel och jord, och massor av sånt som två blivande mammor i regel måste prata om.. Dvs bebissnack, förlossning, amning. .

Hann också klämma lite på hennes uberfina KRONAN vagn! Den är så vacker att jag smäller av!

Sen åkte vi hem till mig, drack en kopp fisigt kaffe och en latte som jag försökte mig på. Inte ens det klarar jag av längre!
Vännen stod för kladdkaka och grädde till det.

Linnea, min lilla mästerfotograf, står för detta fina magbildsfoto!
Ca ungefär en månad blir det mellan den här pojken och flickan!

Idag har vi fyndat! Oj så vi har fyndat!

Vi har ju som jag säkert nämnt ett par gånger INGA bebis saker sparade, så vi måste införskaffa ALLT.

Och eftersom jag numera sitter på lite erfarenhet så vet jag också hur liten tid dessa bebissaker används.

Idag köpte vi en spjälsäng, begagnad, använd i 6 månader inklusive madrass och bäddmadrass.. 550:-
Som hittat!

Givetvis var vi tvungna att se hur det såg ut med sängen i sovrummet, och när den väl var på plats så kunde vi inte ta ner den igen! Nu ska vi bara hitta lite fina sängkläder och ett spjälskydd sen är den delen klar iallafall.

Mitt upp i boandet så blir Linnea dålig, ingen middag och 39 graders feber. Stackars lilla plutt. Hoppas att det bara är en bråkig förkylning.

Nu ska jag ge mig ut på jakt efter skötbord och babyskydd!

Alltså, när jag ser tillbaka på mina tidigare graviditeter så ser jag en tjej som svällt både här och där, iklädd i mjukisbyxor och sminket låg och möglade i nåt skåp..håret stod på trekvarten.

Jag brydde mig inte om något annat än det som var bekvämt!

Tråkigt nog så har jag inga fina bilder på mig själv som gravid, alltid dessa förbannade mjukisbyxor! Och det är ju en magisk tid, som man gärna ser tillbaka på, och minns som något fint.

Så, när jag och Micke pratade om fler barn så målade jag upp en bild för honom hur jag skulle svaja runt i långa klänningar, snygga outfits med klackar på fötterna. Jag skulle vara gravid och snygg!

Jag blev påmind om den visionen förra veckan när jag strosat runt i mickes rutiga pyamasbyxor i allt för många dagar!
Och när jag väl får på mig kläder så är det allt annat än vackra klänningar.

Mitt hår ska vi inte tala om! Min utväxt kommer ligga jämns med örsnibbarna innan jag klarar av att sitta i en frisörstol i flera timmar, att ens ta sig dit är ett problem.

Till råga på att jag ser ut som ett träsktroll här hemma, så är jag numera lika rörlig och social som ett! Och det här är inte rättvist, det var inte så här det skulle vara! (Buhu, så synd det är om mig..och tro för allt i världen inte att jag är ironisk, det här är blodigt allvar)

Vart vill jag komma med inlägget? Ingen aning, vill bara förmedla min bitterhet.

Idag bjöd jag ut min käre make på en dejt.

Jag tänkte att han skulle få igen lite för allt han gör just nu. Han är min stora klippa i mitt elände.

Han jobbar heltid, kommer hem, tar hand om ungarna och en halvt invalid fru, och dessutom så ser han till att hemmet skiner och att maten står på bordet.

Och jag behöver väl knappast nämna att jag inte beundrar allt han gör för att han är en man.

Tyvärr så kom vi inte längre än till biokön då vi fick vända hem. Smärtan blev för mycket.
Jag skäms, men det gör så ont att man inte kan stå ut, hur mycket än velat.

Så nu åker vi hem, lägger oss i soffan och ser en film hemma istället innan vi hämtar tjejerna..

Det blir inte alltid som man tänkt sig.. Men det är väl tanken som räknas?

Så har vi passerat halva graviditeten. Är i vecka 20+3 idag. Hälften kvar då!

Lillasyster lever om i magen! Äntligen.
Önskar mig 20 veckor fram, vill se vem hon är, hur hon ser ut! Vill hålla i henne och lukta på henne.
Å andra sidan så lever vi i nuet. Njuter av att se henne växa innanför huden på mig.

Tjejerna planerar hur livet ska bli när lillasyster kommit ut.
Emilia hade en idé om att vi skulle binda fast lillasysters vagn i hennes cykel, så kunde hon köra vagnen medan mamma och pappa löptränade bredvid..

Här kommer nakenchocken då.
Vecka 20+3