moggika

Jag skulle råplugga ikväll, ett måste för att inte komma efter.

Så, när jag finputsat FÖRSTA uppgiften ett tag och sen äntligen skickat in den, så kom den tillbaka lika snabbt!

Sparad i fel format!
Men åååh.. Inte direkt den typen av problem som jag var i tillstånd att klara av! Efter drygt en timma så fick jag hjälp av Mikaels lillebror! Han är min Gud just nu, för jag trodde ett ögonblick att jag var tvungen att veva igång våran gamla pc och skriva om allt! Tur att jag slapp det, för då hade kvällen slutat med en galning med håret på trekvarten och en trasig fönsterruta.

Jag lyckades iallafall skicka in uppgifter, men min lust att skriva var som bortblåst. Det blev en halv uppgift till och nu ligger jag här i sängen, lite smått besviken. Om några veckor ska allt vara klart.

Skönt att det är måndag i morgon, ny vecka och nya tag!

Så fort dagarna går, det är inte klokt!

Sitter här i fåtöljen med Noel sovandes, han är här och hälsar på medan hans mamma och pappa flyttstädar.

Han är så jädrans go den här lille killen så man nästan avlider.

Linnea är hos en granne och leker, Emilia sitter och spelar spel med pappan, katten ligger och fiser i nåt hörn.

Ikväll är det jag som sätter mig och råpluggar, ett måste om jag ska hinna med alla studieuppgifter.

Linneas nya höstmössa.
Tycker Mini Rodini har så söta mönster på sina kläder!

Emilia upptäckte i morse till sin förskräckelse hur stökigt hennes rum var och utbrast:
"mamma, det är sååå stökigt i mitt rum, det ser ut som Bamseklubben" varit där"

Har idag påbörjat en demenskurs som ska pågå i 10 veckor. Varje fredag är det utbildningsdag, och detta bjuder kommunen på. Tackar och bockar. Utbildningar är superviktiga!

Det har hänt rätt mycket skoj nu, med arbetet med nya värdegrunden och nu den här utbildningen, och jag känner bara mer och mer hur rätt jag är. Jag har hittat något som jag tycker om och det finns så mycket att göra, och det går att påverka.

Att jobba med så sjuka människor som demenssjuka är inte alltid lätt, som många gärna tror. Men det är väl så, att det svåra börjar när man är engagerad och verkligen vill göra ett bra jobb.

Vilken härlig dag vi hade igår.

Medan pappan satt på handledarutbildning i ett antal timmar så mös jag och tjejerna hos moster och Noel.
Och tänka sig, han är inte ens fyra månader än, men vända sig, det kan han.

Sen hade tjejerna sin första dag på barndansen. Oj så bra det var! Tacka vet jag Kulturskolan i vår kommun. Där finns allt, och känner jag mina barn rätt så kommer det vistas många timmar där.

På eftermiddagen begav vi oss ut på landet för lite häng med Jägstad och StellanBellan! Vi firade också lille Philip som blir 4!
Grillat, utelek långt in på kvällen, disco, massa goda skratt.. Ja, ni förstår säkert att den här familjen somnade ovaggat när vi kom hem.

Idag blir det fix på gräsplätten!

Vi satt vid frukostbordet och "övade" på att vara artig.

"kan jag få en smörgås, tack"

"kan du vara så snäll och ge mig smöret tack"

Efter en stund börjar Emilia sjunga varpå Linnea säger:

"jag jag be att få lite lugn och ro tack"

Idag har jag sysselsatt mig med kommunens nya värdegrund, jag och 200 andra personer inom äldreomsorgen, LSS och psykiatrin.

Det hölls ett föredrag på förmiddagen som trollband mig, en forskare inom äldreomsorgen berättade om några personers livsöden och hur rätt synsätt (och rätt resurser) fick deras liv att tvärvända, åt ett positivt håll.
För man kommer rätt långt om man bara tänker lite annorlunda ibland.

Det var som sagt väldigt intressant och helt klart värt lite trycksår i ändan!

Jag har blivit en gnällmänniska. Fy fan vad jag gnäller. Kan det komma något trevligt ur munnen på mig eller?

Nä, nu överdrev jag.. Jag försöker alltid tänka så positivt jag bara kan, men vissa dagar går det bara inte. Det är som att gnällkärringen inom mig kräver sin rätt att komma fram.

Idag är en sån dag, och egentligen borde jag sätta silvertejp över munnen.

Å andra sidan är det ju inte mitt fel att en del människor är intelligensbefriade och jag hela tiden måste ifrågasätta varför saker inte görs. Det är ju inte direkt KUL att gnälla på folk. Men en eloge ska jag ändå ha, för jag gnäller direkt till personen i fråga. Att gnälla bakom ryggen på någon och sen gå och le.. Det är unket!

Igår var det dags för årets andra lopp, mitt livs andra lopp!

Jag skulle ljuga om jag sa att jag var upplagd för det. Men när vi väl stod där, med nervositeten hängandes i magsäcken, så kände jag ändå att jag skulle fixa det. Alltså klara 5 km utan att stanna. (för jag tror, fast jag vet att det inte är så, att om jag inte har tränat på 3 veckor så måste jag börja om på noll, alltså klara 100 meter och sen typ dö) jag kände mig trött, och hade jag sprungit ensam och inte i ett lopp så hade jag gett upp efter 3 km. Men nu gjorde jag inte det, jag fortsatte, upp för de där jävla backarna som jag bara hatade just då.

Men fram kom jag, och ju mer jag sprang, desto lättare gick det (backarna planades ut i loppets sista del)
Jag sprang i mål på 29,17 (om jag inte minns fel nu) kom på plats 36 bland damerna i 5 km.
Jag är nöjd, det var kul, och jag satsar på att ta revansch 2013!

I morgon är det dags för Sigtuna stadslopp.

Jag ska springa 5 km.
Jag är ur form sen förkylningen och har inte rört en onödig muskel på tre veckor.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag var taggad och jag kommer satsa på att ta mig runt utan att stanna.

Eftersom att jag har testat rundan så vet jag vilka uppförsbackar jag har att vänta mig. Fasen vad negativ jag är nu.

Går och lägger mig nu och tar nya tag i morgon.
Det jag är mest förväntansfull över är min vän Thereses resultat. Hon är grym med sin träning och kör gärnet. Jag har sett hur hon har blivit bättre och bättre och när vi har varit ute och sprungit tillsammans. I morgon kommer hon gå i mål på en kanontid.

God natt dagboken!

Oj så fort en dag kan gå.
upp kl 6:30
Lämnade Linnea hos moster, tog buss till station och tåg till Uppsala, blev klippt och lite färgad, tog tåget hem, hämtade Emilia från skolan, promenad till moster, åkte till Väsby och köpte skor, donken, hem, äta, Bolibompa, tandborstning, gonatt sång, sova!

Våran personaltoa är normalt helt okej, kanske lite dammig och så med vad gör det om hundra år.

Men i morse höll jag bokstavligen på att dö när jag klev in. Det luktade ruttet nånting!

Första tanken gick till mina kollegor, tänkte att någon säkert ätit något olämpligt eller så. Men när stanken, efter flera timmar, fortfarande ligger kvar så börjar jag ana oråd!

Såklart att det måste ligga ett lik där någonstans, det är ingen normal stank vi snackar om! Säkert en kloakråtta som kolat vippen där i avloppet.

Sen ser jag den här, på rygg, stendöd.. Stackarn!