11/1
Praktiskt taget sprang hem och kissade på stickan som visade ett klart plus..
Känslorna var många.. det kan inte vara sant! vi har ju skydd??! Samtidigt så log jag, jag kände lyckorys i hela kroppen!
Micke var först inte riktigt med på noterna, vi hade ju bestämt att vänta och det här kom som en chock för honom. Men efter några dagars tänkande så kom vi överens om att behålla barnet, vi skulle bli trebarnsföräldrar!!
Lyckan var stor!! Jag verkligen längtade efter att få berätta för hela världen, och jag kände hur någonting växte i mig..
Men lyckan varade inte länge.. knappt en vecka efter att jag plussat började jag få mensliknande värkar. En ljusrosa flytning kom och jag kände på mig vad som höll på att hända!
Någon dag senare blev flytningen till blod och jag åkte in till danderyds gynakut. Dom tog massa prover och konstaterade att jag fortfarande var gravid, men ultraljudet visade inga hjärtslag.
Som svar fick jag att den antingen var för liten eller så hade det slutat slå..
Morgonen därpå vaknar jag 05:30 av att det rinner någonting ur mig. . jag springer in på toaletten och det bara forsar blod!
Jag sitter kvar länge.. gråter, sitter lite till.. Micke kommer och tröstar mig.
Jag vet att detta är kroppens eget sätt att avbryta något som inte är helt okej, men ändå så kan jag inte låta bli att tycka att det är så fruktansvärt orättvist!!
Men en sak vet vi iallafall.. och det är att vi absolut vill ha ett till barn.
Va underbart att höra att ni har kommit fram till något positivt ur detta negativa!!!
Sitter fortfarande hos Mormor så vi får allt vänta med att ses till på Lördag!
Puss
Livet kan vara orättvist :( Men det va nog för det bästa (allt händer för en anledning) vem vet, vi kanske får barn samtidigt sen:) då blir det som vi alltid har sagt ;) älskar dig syster yster!
Är så ledsen för er skull!
Tycker att det är skönt att ni kan se det realistiskt.
Att det är kroppens egna sätt att sortera de som inte är "normalt"
Men jag skickar tusen miljarder kramar till er och hoppas att det snart kommer att så ett frö snart igen :)
KRAAAM
Jag ryser när jag läser det där. Och jag kan bara hålla med om det Linda skriver, att ni lyckas vända det tråkiga till något positivt, det visar på någotvis hur starka ni är tillsammans. Och jag tycker det är starkt att du kan skriva om det, och dela med dig utav något så privat till oss andra.
Kram!
Anade att det var nått smått på gång.
Ledsen för er skull att det inte blev denna gång.
Man som du sa, det e ju kroppens sätt att tala om att det inte står rätt till, kroppen e ju rätt fantastiskt på de viset.
Men för den sakens skull känns det ju ändå inte bra när nått som detta inträffar.
Kul att ni kommit fram till att skaffa en till.
Har själv alltid velat ha 3 st... men det ser illa ut då jag inte ens har nån partner och jag blir äldre och äldre..
tänkte tipsa dig om en bra blogg att läsa.
Din pappas kusin och min bästa vän Veronica försöker bli gravid genom äggdonation... och nu e de plussat och vi håller alla tummarna.. ska hålla mina för er två åxå.
Kramar till dig!!!
http://eggdonation.blogg.se/index.html
