moggika

Men det var ju inte det som det här inlägget skulle handla om..

Jag har äntligen återupptagit mina rundor! Det tog emot vill jag lova.. jag hade precis klivit ut duschen efter middagen, satt mig ner framför datan och börjat läsa runt bland alla bloggar jag troget följer..

Läste blogg efter blogg hur fantastiskt duktiga alla är.. Folk springer som aldrig förr och jag blev helt ärligt lite sur på alla duktiga jävlar!

Men.. kan dom så kan väl jag.. totalt omotiverad klädde jag på mig träningskläderna som legat fint ihopvikta i ett par veckor.. räknade ut att det var ungefär 3 veckor sen.. och det kändes, ooo så det kändes!

Tog minst 1 km innan jag fick till andningen ordentligt! Jag hörde hur jag flåsade som en hund (och höjde såklart volymen på musiken) Bättre att inte höra hur jag låter.. då blir allt bara pinsamt!

Svetten rann och när jag väl var hemma igen var det spagettiben som staplade sig upp för trappen.. fick riktigt konsentrera mig vart jag satte fötterna..

Och nu när jag sakta men säkert startat upp mig igen så kan det ju bara bli bättre!