moggika

Vi hade precis kommit hem från en mysig stund i skogen. Vädret var perfekt för en liten skogspromenad, sådär lagom kallt att man kunde ha en kofta på sig.

Tjejerna hade med sig varsin hink och började genast samla på sig massa kottar i olika storlekar.. Även de som var halft uppätna av små ekorrar!

Walter var som allra lyckligast, han sprang runt och nosade och skuttade.. dock lite förtvivlad över alla granar som han var tvungen att skvätta lite på..

Väl hemma satte vi oss kring tjejernas skrivbord, plockade fram lite målarpenslar, målarfärg och tänkte pyssla.. Vi målade kottarna som vi nyss plockat, vi skrattar så som man gör i en familj och livet är alldeles underbart!

Linnea har skrikit hela vägen hem för hon är HUR trött som helst efter att ha varit uppe alldeles för länge och vaknat alldeles för tidigt.. hon totaldäckar i våran säng. Emilia vill gladeligen måla sina kottar så vi sätter oss och målar en stund.. efter en stund är hon klar, men jag låter sakerna ligga kvar eftersom Linnea såklart också vill måla när hon vaknar..

Millan börjar leka med någonting annat och jag passar på att tvätta av Walter lite, man ser knappt hans vita päls efter skogspromenaden..

Att få en blöt hund att torka är något nytt för mig.. han gillar det dessutom inte.. så en halvblöt hund springer runt i lägenheten, samtidigt som någon glömt stänga dörren in till tjejernas rum.. Hund ser katt, katt blir rädd och hoppar upp och lägger sig på skrivbordet.. där de nymålade kottarna ligger.. katt=väldigt färggrann på magen!!

Jahopp.. bara duscha av katten också då!

Sen vaknar Linnea och vill också måla!

Egentligen har jag bara lust att kasta ut varenda kotte genom fönstret men biter ihop och lägger fram allt igen till Linnea..

Så.. "Nu har vi varit duktiga" tänker jag.. Målat med barnen.. och katten..