moggika

Jag försöker beta mig igenom boken med just den titeln.
Den lockade mig eftersom den skulle handla om en demenssjuk man och vården i Sverige..

Jag har läst igenom halva boken är ligger mest och irriterar mig på författaren (som är son till den dementa mannen).
Dels så skriver han mer om sitt eget liv än om den demente pappan, vilket är totalt ointressant!
Han beskriver den "fina" människan, från en fin familj med hög utbildning och fina vänner, på ett sätt som äcklar mig.
Jag blir uppriktigt sagt äcklad av människor som "ser upp" till människor av "högt rang", man respekterar väl inte människan efter vad hon eller han har för yrke eller ännu värre, vilka personer som finns i hans umgänge..
Eller är det så? Att folk skulle se upp till mig om jag var vän med Kronprinsessan, inte för att jag var just Erika, utan på grund av vilka som var mina vänner!

Det är sjukt!

Men det som gör mig mest upprörd är hans totala okunskap om demens. Eller upprörd är kanske fel ord, men skrämmande är det. För det tyder ju på att han som anhörig vet mycket lite om sjukdomstillståndet och vården kring det. Och han är inte ensam om det.
Det är jag helt säker på.

Det är verkligen något för mig föra vidare, vikten av anhörigstöd och att anhöriga får någon form av "utbildning".
Låter kanske lite hårt, men hur ska man annars förstå varför mamma eller pappa helt plötsligt börjar bete sig annorlunda, och hur bemöter man sen det?