moggika

 

 Denna ljuvliga fyraårstrots är åter på besök hemma hos familjen Elfström! 

Jag känner mig som en tecknad figur som slår hela handflatan i ansiktet och tittar i kors med ögonen. 

 

Även om det inte var så länge sen som vi gick igenom denna känslosamma period med Emilia så står man där igen och känner sig helt tagen på sängen. 

 

Eller känslosamma. . helt fel ord, det är nog vad Emilia går igenom nu med sin sexårskris, Linnea är inne i någon vansinnesperiod. Och hon slår sin systers kris med hästlängder! jisses Amalia, jag finner nästan inga ord.  

 

Det gapas, skriks och flyger saker i luften när hon inte får som hon vill. Och när hon blir tillsagd så fräser hon som en ilsken liten katt! Det är som om en demon flyttat in till henne. Och det här med att saker och ting får konsekvenser är inte populärt. 

 

Idag på eftermiddagen så fick hon utegångsförbud. (lite hårt tycker ni, men det var befogat, mer behöver jag inte säga) Och nu ikväll så låg hon och jag och pratade igenom dagen, varför den blev som den blev.. Och tillslut frågar hon mig vad hon ska ta bort från mig. 

Jag frågar vad hon menar varpå hon svarar:

Ja, jag fick ju inte gå ut för att jag var dum.. då måste jag ta bort något för dig. 

"Men har jag varit dum mot dig då" frågar jag då... 

"ja, jag fick ju inte gå ut" 

"så jag tar nog dina örhängen" 

 

Så är dom, fyraåringarna. Ena stunden små monster med horn som sicker ut ur pannan, och andra stunden är de sitt vanliga jag, urgulliga, kramgoa snälla omtänksamma barn med en gloria hängandes på sne.