moggika

Alltså, vecka 33+ nu då.
Bara sju veckor kvar ungefär!

Damen där inne tycks fortfarande ha gott om plats då hon dagligen går ner i både splitt och spagat, ett tag undrade jag hur många ben hon egentligen har?
Det är väldigt blandade känslor som öser över en när revbenen nästan knäcks på mitten. Underbart att känna henne leva där inne, samtidigt som det gör djävulskt ont.

Jag känner mig omänskligt trött nu för tiden, kan hänga ihop med att jag inte sover så mycket på nätterna.
Det tar alltid en evighet att somna.
Först måste man genomgå ett "restless legs maraton", fruktansvärt obehagligt! Känns som att fötterna brinner och hade det varit fysiskt möjligt så hade jag sprungit 10 varv runt huset!
Sen har vi såklart alla toalettbesök, och vi ska inte tala om hur lång tid det tar att hitta en skön sovställning.

Foglossningen känns mer och mer hanterbar. Vet inte varför det helt plötsligt känns så bra, men ärligt talat så skiter jag i det.

Jag låter lite negativ, men i själva verket så känner jag mig lycklig.
Bara sju veckor kvar nu!!!