Tidig morgon
Jag är trött, men kan inte sova..
Alla andra här hemma sover, kan slå vad om att till och med dammråttorna under sängen ligger och snarkar!
Men inte jag..
Så här på morgonen, när det bara är alla mina jag som är vaken, så passar jag att filosofera. Tänka lite djupare. I normala fall så försöker jag alltid göra solskenshistorier med allt som är lite jobbigt, skratta bort det eller göra ett riktigt dåligt skämt av det hela. För att det är så jag är.
Jag har låtit hemska tankar smyga sig på mig. Jag tänker på döden och hur lite man i många fall kan påverka ödet.
Jag har en konstant oro över att något alltid ska hända. Jag är rädd, en fegis, en fjuttig liten harkrank!
När jag tillåter dessa tankar att komma fram, så vill jag ha mina barn tätt intill mig. Jag vill se att dom andas och jag vill se att dom inte skadas. Jag är livrädd att dom ska bli kidnappade när jag inte ser dom.
Jag vill att bebis i magen ska komma ut, för där hon ligger nu, där kan jag inte se hur hon mår. Där inne kan jag inte skydda henne från ödets vägar.
Jag är livrädd för döden.
Sen skyfflar jag ihop alla dom här jobbiga tankarna, lägger dom i en liten plåtburk och stoppar tillbaka i ryggsäcken igen.
6:32
Nu kör vi igång lördagen
