moggika

Alltså, när jag ser tillbaka på mina tidigare graviditeter så ser jag en tjej som svällt både här och där, iklädd i mjukisbyxor och sminket låg och möglade i nåt skåp..håret stod på trekvarten.

Jag brydde mig inte om något annat än det som var bekvämt!

Tråkigt nog så har jag inga fina bilder på mig själv som gravid, alltid dessa förbannade mjukisbyxor! Och det är ju en magisk tid, som man gärna ser tillbaka på, och minns som något fint.

Så, när jag och Micke pratade om fler barn så målade jag upp en bild för honom hur jag skulle svaja runt i långa klänningar, snygga outfits med klackar på fötterna. Jag skulle vara gravid och snygg!

Jag blev påmind om den visionen förra veckan när jag strosat runt i mickes rutiga pyamasbyxor i allt för många dagar!
Och när jag väl får på mig kläder så är det allt annat än vackra klänningar.

Mitt hår ska vi inte tala om! Min utväxt kommer ligga jämns med örsnibbarna innan jag klarar av att sitta i en frisörstol i flera timmar, att ens ta sig dit är ett problem.

Till råga på att jag ser ut som ett träsktroll här hemma, så är jag numera lika rörlig och social som ett! Och det här är inte rättvist, det var inte så här det skulle vara! (Buhu, så synd det är om mig..och tro för allt i världen inte att jag är ironisk, det här är blodigt allvar)

Vart vill jag komma med inlägget? Ingen aning, vill bara förmedla min bitterhet.