Den där döden!
Ett väldigt jobbigt samtalsämne som ofta dyker upp numera, både hos 6 åringen och blivnade 5 åringen.
Idag på väg till förskolan:
Linnea- "mamma, vi kommer aldrig flytta härifrån.. visst?
Mamma " Nej, för vi trivs så bra här"
Linnea "Men när du dör, så kommer jag inte bo här"
Mamma " Då kanske du bor med din familj och dina barn. . men det är så långt dit så det nästan inte går att tänka så långt"
Linnea "När du dör så åker du upp i himlen"
Mamma "ja, och så kan jag titta på dig med kikare"
Linnea "hahaha, ja och när jag dör så kan jag kika på mina barn med kikare"
Det här var iallafall en lättsam konversation om döden, men det hugger ändå i bröstet på mig.
Jag tycker att det är jättesvårt att prata om döden med mina barn. Men samtidigt så är det nog viktigt att kunna prata om det. Så att det inte blir något man går och funderar på i sin ensamhet.
Samtalet med Linnea fortsatte, hon berättade att hon skulle "kista" mig när jag dog, och undrade vem som skulle "kista" henne.. som hon kallar det, jag tror att det är begravningen hon menar.
Snart ska jag gå och hämta hem henne igen, det blir dagens andra träningspass. . Får se om benen trillar av på dit eller hemvägen.
Lilla filifjonka
Kommentarer
Trackback
