Min stora kärlek!
Idag bjöd jag ut min käre make på en dejt.
Jag tänkte att han skulle få igen lite för allt han gör just nu. Han är min stora klippa i mitt elände.
Han jobbar heltid, kommer hem, tar hand om ungarna och en halvt invalid fru, och dessutom så ser han till att hemmet skiner och att maten står på bordet.
Och jag behöver väl knappast nämna att jag inte beundrar allt han gör för att han är en man.
Tyvärr så kom vi inte längre än till biokön då vi fick vända hem. Smärtan blev för mycket.
Jag skäms, men det gör så ont att man inte kan stå ut, hur mycket än velat.
Så nu åker vi hem, lägger oss i soffan och ser en film hemma istället innan vi hämtar tjejerna..
Det blir inte alltid som man tänkt sig.. Men det är väl tanken som räknas?
De är kärlek de!!!
