moggika

dagarna

Redan fredag.. 

 

Det är snart fem dagar sen hon kom till oss, men det känns som att hon funnits för alltid. Det är nästan otroligt hur mycket kärlek man kan ha till sina barn. Jag alldeles exploderar! 

 

Så hur går det då? 

 

Emilia är världens stoltaste storasyster. En rutinerad sådan. Hon håller gärna Selma så ofta det går. Är med och byter blöjor (inga bajsblöjor, då drar hon fort som attan) och kommer snabbt som tusan med en kräktrasa om det skulle behövas. 

 

Linnea är också stolt, och visar gärna upp lillasyster för kompisarna.. Men dom får bara titta en liten stund, för det är hennes kompisar, och dom ska leka med henne.. inte med Selma. 

Det kan kännas lite tufft ibland att vara fem år och helt plötsligt inte vara minst i familjen längre. Någon annan får så mycket uppmärksamhet. Då vill man gärna byta ut sin familj, alternativt bli liten själv igen och prata som en bebis ibland. Det kan vara tufft att vara fem år och bli storasyster, men vi tror att allt snart faller på plats. Redan från igår till idag har vi märkt skillnad. Lillasyster har fått massa pussar, och det har varit en mycket gladare Linnea här hemma än på hela veckan.

 

 

Och den här lilla tösen då? Femdagars bebisen. Hon äter, kissar, bajsar och sover. 

Men när hon inte gör det (som tar upp den mesta tiden av dygnet) så ligger hon bara och är så extremt söt. Hon tittar med sina stora mörkblåa ögon, och skickar ut små leenden till oss. Vi håller på att lära känna varandra, hela familjen. Allt har som sagt sin tid, och det är bara tid som behövs. 

 

 

Mamman då?

Förutom att jag har lite ont, eller ganska mycket, så är allt bara toppen. Jag är fullkomligt nerkärad i min stora familj. Jag har slitits med enorma skuldkänslor i några dagar över att inte vara tillräcklig. Jag försöker lägga undan dom där skuldkänslorna, dom gör ingen nytta, tar bara onödig energi. Jag är trött, sömnbristen är ett faktum. Så om ni möter mig på affären eller nåt.. och ni tror att jag kanske skulle gå på något olämligt preparat, snälla.. ha sömnbristen i åtanke först. Jag svamlar, jag har ständigt rynkad panna i ett försök att hålla ögonen öppna och jag går som om jag druckit en liter vodka, minst. (kan bero på foglossningen och att jag nyligen tryckt ut en unge mellan benan och dessutom är SYDD där) 

Men annars, förutom allt det där, så är vi inne i den där magiska bubblan. 

 

Pappan i huset är jag löjligt förälskad i. Och den där lilla saken han håller i också. 

 

Selma älskar sina babynests. Dom är verkligen perfekta!

 

 

Ni är verkligen en riktigt fin familj :)