moggika

Den känslan har jag inte känt på flera månader.

Jag som annars lever mitt liv genom att vara duktig, känna att jag gör bra saker, vara en bra mamma, bra fru, ge 100% av mig själv i mitt jobb med demenssjuka, vara en bra kollega, vän, dotter, osv osv.
Jag har alltid ribban väldigt högt och mår riktigt dåligt när jag inte gör bra ifrån mig, på alla plan.

Nu har jag fått lära om mig själv. Lära mig att vara nöjd med det jag klarar av och inte bryta ihop när det inte blir så bra som jag vill ha det. Och alla runt om mig har också fått vant sig vid en mindre "duktig" Erika

I flera månader har däremot JAG fått tagit emot otroligt mycket hjälp av många underbara människor, vilket jag värdesätter högt!
Ni vet vilka ni är, så sträck på er.

Idag har jag iallafall känt mig som en bra mamma igen! Riktigt bra mamma.

Jag och Linnea tog en promenad mitt på dagen, letade påskris som fallit till marken. Pratade om ditt och datt.
När vi kom hem gick hon och lekte med en av granntjejerna.

Passade då på att vara en stund bara med Emilia. Vi låg i hennes säng och vilade, ritade påskkort och sen ville hon baka kokosbollar.

Jag vet att jag skrivit om det många gånger i bloggen. Men det är så underbart med barn! Det behöver aldrig vara komplicerat, dom nöjer sig bara med att ha närvarande föräldrar och människor omkring sig.

Tjejerna lagade hemmagjorda hamburgare med pappan till middag, vilket blev pricken över i:et den här dagen. Så mysig söndag och jag är alldeles glad inombords, nöjd med mig själv!

Nu ligger jag i sängen och lyssnar på barnen som leker veterinär i rummet bredvid.
Att jag har ont är väl inte värt att nämna nu.