Känslomässigt urladdad
Fy fan i helvetet för att förlora någon som står en nära.
Idag var det begravning för min farfar.
En underbart härlig, ärlig och envis gammal gubbe, med glimten i ögat.
Föralltid saknad!
Hans begravning var något extra, kanske för att den var så enkel, precis som han. Inga krussiduller.
Inte kyrklig, ingen präst som stod och pratade på i all evighet. Bara vi, närmast sörjande, musik i bakgrunden och så farfar. Det var tyst och vackert.
Rebecka gav farfar en sista whiskey som han fick med sig upp till molnen. Väldigt vackert gjort av henne.
När jag och Micke kom hem igen så var det som att all styrka i mig var som bortblåst. Jag la mig i sängen och blev liggande där. Ont, sammandragningar, foglossning, tom.. och med känslor som jag begravt för flera år sen. Min pappa var såklart där. Han som jag bröt med för över tre år sen. Jag hälsade inte. Han hälsade inte. Det förblir is mellan oss.
Här hemma har vi tänt ett ljus för farfar. Vila i frid nu.
Kommentarer
Postat av: Rebecka
<3
Postat av: Caroline Umpala
<3
Postat av: Veronica
Vad jag önskar att allt var annorlunda gumman. Kram
Trackback
