moggika

Lillan där inne verkar må bra. Det är full rulle i vanlig ordning.

Vi var till barnmorskan igår och hjärtat tickade på fint, 144 slag/minuten.

Magen mätte 27 cm om jag inte minns fel.
Allt går åt rätt håll.
Mina värden såg också fina ut.

Våran barnmorska kunde också känna att Selma låg med huvudet neråt just nu. Det känns ju betryggande.

Hur är det med mitt bäcken då?
Jo, nu ska ni få höra.
I ungefär en veckas tid så har jag känt mig bra. Och när jag säger bra, så menar jag att varje steg inte längre känns som knivhugg.
Det gör fortfarande ont, men det här kan jag iallafall stå ut med!
I söndags tog hela familjen en promenad här i området. Något jag inte gjort på länge. Och känslan av att jag faktiskt kan gå är enorm. Jag har känt mig lycklig och glad igen.

Dessvärre kom skiten tillbaka igår kväll. Samma igenkännande knivhugg.
Barnmorskan sa att det är inte ovanligt att det går lite upp och ner.
Så det är bara gilla läget och njuta till max dom dagar som känns bra.

11 veckor kvar nu!