Vecka 32+0
Bara 8 veckor kvar nu då.. Ungefär!
Känns faktiskt som att det börjar närma sig nu, åtta veckor..
Idag var jag och mina brudar hos barnmorskan! Världens bästa barnmorska har jag lyckats få, jag känner mig så omhändertagen när jag är hos henne. Och idag när Emilia och Linnea var med på besöket så tog hon sig god tid att svara och lyssna på deras frågor, lät dom lyssna på lillasysters hjärtslag och berättade hur lillasyster låg just nu i magen.
Huvudet ligger fortfarande nedåt (men jag kan nästan lova att hon snurrat ett par varv sen förra besöket, det lilla vilddjuret)
Hon kunde också känna på en liten fot. (Jo tack, tänkte jag, dom där fötterna torterar mina revben dagligen)
Magen mätte hon 29, nästan 30 den här gången. Förra gången låg jag en bit över kurvan, nu låg jag mitt på.
Och jag som normalt är emot kurvor tycker att just dom här kurvorna, just nu, är livsviktiga. Det är ju det enda sättet att "se" att allt växer som det ska.
Har haft enormt mycket värkar och sammandragningar den senaste veckan. Fick lämna ett urinprov, och öka dosen bricanyl igen.
Annars var allt bra. Foglossningen är som den är, inget jag blir av med och den tanken har jag redan försonats med så det är bara gilla läget. Jag kan iallafall gå mer än vad jag kunde för en månad sen och det är jag tacksam för.
Nu ligger jag i sängen, är galet trött! Ungefär som man är i början av graviditeten. Antingen är det en uvi som spökar, eller så är det helt enkelt så att det är på grund av jag närmar mig slutet av det här. Man kan visst bli lite tröttare igen i den sista trimestern (jag har glömt hur jag mådde förra gångerna)
