Det är nästan fullsatt i publiken. Det hörs en myller av röster som pratar, viskar. Det släcks ner och strålkastarna riktas mot scenen. En scen som är full av barn och deras instrument. Cello. Trumpeter. Flöjtar. Synthar. Gitarrer. med mera. Och Fiolerna. Och där, nästan i mitten, sitter en av dom största kärlekarna i mitt liv. Mitt barn. Min dotter. Och det är hennes första konsert. Jag känner stoltheten ända in i benmärgen när hon lägger upp sin lilla fiol mot axeln och höjer stråken.
