moggika

Man skulle kanske kunna tro att med tredje barnet så skulle man vara världens coolaste och världsvanaste förälder. Men så är icke fallet. Inte för mig iallafall.

Jag är en värre hönsmamma än jag någonsin varit. Jag är livrädd att hon ska göra illa sig och om jag fick så skulle jag linda in hela ungen i bomull, klä väggarna hemma med skummadrasser, Operera bort varenda eluttag, flytta till enplanshus utan trappa, flytta ut på landet utan bilvägar, mata henne med flytande mat tills hon blev minst 15 (så att hon aldrig kunde sätta i halsen) och så vidare. 

Hon är våran lilla bebis, mitt sköra lilla okokta ägg. 

 

 

Nästa vecka blir hon åtta månader. Hon kryper, hon försöker ställa sig upp överallt med vingliga ben, hon drar sig likt en magnet till eluttag, hon klämmer fingrar i köksluckor, och hon ramlar. Mitt hjärta har flyttat ut ur min kropp, ligger och darrar utanpå min bröstkorg. Jag är på min vakt. Mitt lilla okokta ägg. Ingenting ska någonsin få hända dig.