moggika

 Ett stycke make. 

Dagarna går fortare än tågen (verkligen) och vi försöker njuta av sommaren så länge den är här. För sommaren är kort vettni. 

Känns lite motigt att åka och jobba när solen gassar och man egentligen bara vill hänga på stranden med ungarna, men plikten kallar och ett jobb är ett jobb. Det måste göras. 

Det bästa med just mitt jobb är att jag ändå är ledig lite då och då. Det sämsta är att jag jobbar lite då och då. Typ så. 

 

Krypiskt värre. 

 

Om två veckor cirka är det dags för Selma att börja på förskolan. Kan inte förstå det alls. Tänkt att vi ska lämna bort henne till främmande människor. Precis lika jobbigt som när Emilia och Linnea skulle börja. Jag vill ju vara hemma föralltid med dom. Jag slår ett slag för hemmafruar och hemmamakar. Det vore ju toppen! 

Det där med inkomst och så behöver vi väl inte bry oss om.