Det är precis vad min Linda har gjort. Vägen dit var inte alltid enkel, och ett modigt beslut enligt min mening. Men hon gjorde det. Hon trivdes inte fullt ut med sitt jobb som undersköterska, och hon gjorde något åt det. En eloge till henne! Igår följde jag med henne på jobbet. Ställde klockan på 3:40. Packade matlåda och hade kaffe i en termos. Ni kanske tänker nu att det var rätt intelligensbefriat av mig att hänga med på det här, när jag kunde ligga hemma och sova till åtminstone klockan 5. Men testa att vara hemma en längre tid, då är det rätt kul med en utflykt. Vi brummade runt i Stockholm och jag fick agera sekreterare olabella. Sen konstaterades det att jag är rätt oteknisk lagd. Jag själv kallar det ovan, lite ringrostig. När "vi" jobbat färdigt så klev jag ur lastbilen med hela ryggsäcken full av energi. Det låter kanske löjligt, men gårdagen gav mig mycket. Det är det lilla och enkla i livet som betyder något.
